Sandra Beijer

I fredags gick jag på långpromenad med den här unga damen längs med Lissabons gator.

Det var t-shirtväder! Var så glad över detta.

Vi passerade en liten orkester på väg till nya platser.

En bingohall.

Och fasader som matchade mina kläder.

Efter en dryg timme var vi framme vid vårt mål: LX Factory.

LX Factory är ett gammalt industriområde som nu huserar butiker, caféer, barer och restauranger. Lissabons Brooklyn kanske man kan säga.

Vi var ganska hungriga efter promenaden och satte oss här för lunchtajm.

Lunchdejt!

Piementos de padrón omnommm.

Och vegoburgare.

Efter lunchen kikade vi in på typ alla ställen. Som det här mysiga caféet.

Och den magiska bokaffären! Böcker från golv till tak och portugisiska hipsters som satt och läste och rökte cigg.

Efter att jag köpt på mig en flaska portvin (det kommer ju från Portugal ni vet!) och Flora några självlysande stjärnor och annat viktigt kände vi oss klara och begav oss hemåt igen. Gulligt med folk som torkar sina kläder och lakan mitt på trottoaren.

Vi sov en timme (eller två). Skönt.

Och när dagen började gulna mot kväll var vi redo för en fredag.

Vi hittade nya hus vi ville bo i dessutom.

Vi försökte sätta oss på lite uteserveringar men alla var stängda för att det regnade cirka en droppe per kvart. Själv tyckte vi att det var supersommarfeeling i luften.

Hur som helst mötte vi upp min portugisiska bloggläsare Ana och hennes kompis Diana! Så himla roligt med utländska bloggläsare! Och förlåt alla ni för att ni får harva med Google Translator, men sjukt fint att ni gör.

De tog mig och Flora till ett helvegetariskt ställe som heter Terra. Flora kunde äntligen äta prick allt!

Efter maten gick vi till vår hotellbar, satte oss i soffan på innegården, drack öl och pratade om hångel, killar, tjejer, sex, tinder, dejter och allt sånt som är så himla roligt att prata om med folk man aldrig träffat förut.

Vid midnatt kramades vi adjö. Tyckte SÅ mycket om dessa personer alltså, hade tvingat mig in i deras kompisgäng om jag någon gång flyttade till Lissabon.

Och det var den allra sista historien om mitt och Floras tågäventyr från Barcelona via Toledo till Lissabon. Har varit otroligt roligt att upptäcka städer jag aldrig tidigare varit i och tyckte om alla tre så väldigt mycket (extrahjärtan till Lissabon). Men det absolut finaste på den här resan har varit att lära känna Flora lite mer. Att ha hängt 24 timmar om dygnet i en vecka med en så klok, vettig, knäpp och mysig person har varit en ynnest. Önskar alla en Flora i livet!

Inlägget i samarbete med Interrail.

Translation. Our last day in Lissabon. We walked to the LX Factory which is a old manufacturing district that now hosts lots of bars, restaurants and shops. We had lunch there and did some shopping. In the evening we met up with blog readers for drinks and dinner at Terra and Decadente!

Idag är det en ny podd ute av Beijer och Broströms Bryderier! Idag förtäljer vi våra bästa Stockholmstips. 10 stycken totalt – allt från utflykt till fest. Samt lite hemliga Stockholm life-hacks som är bra att kunna.

Ni hittar oss i alla podcastappar och på itunes genom att söka på Beijer och Broströms bryderier.
Här är en RSS till er med Android och HÄR finns vi för dig som använder Acast.

Translation. Episode 7 of Gustav’s and my podcast. About our favorite hang-outs in Stockholm.

Läste ut den här finurliga boken förra veckan. Presidentens Hatt av Antoine Laurain. Jag plockade med mig den på flygplatsen påväg till Tokyo efter att jag läst baksidetexten och fastnat direkt. Man gillar när sånt händer.

En kväll i Paris år 1986 bestämmer sig Daniel Mercier för att gå ut och unna sig en middag ensam. Han går till en flott restaurang, beställer in en skaldjursplatå och en dyr flaska vin. När han sitter och suger på sitt första ostron slår sig plötsligt Frankrikes president Francois Mitterrand ner vid bordet bredvid.

Daniel rör sig inte ur fläcken och äter sin skaldjursplatå extreeemt långsamt så att han kan sitta och lyssna på hela presidentens middag. När till slut Mitterrand och hans sällskap reser sig upp och går upptäcker Daniel att presidenten har glömt kvar sin svarta hatt. Efter några funderingar fram och tillbaka bestämmer sig Daniel för att stjäla hatten. När han kommer ut från restaurangen upptäcker han att den sitter helt perfekt. Dessutom får hatten honom att känna sig bättre, större, intressantare – och på något vis som någon annan?

Den här boken är som en liten saga för vuxna, skriven på ett sätt så att man nästan kan höra en berättarröst med fransk brytning i huvudet. Äventyret om hatten tar tvära vändningar och när den första skedde sa jag högt (alltså på riktigt out loud och inte i huvudet) OJ! för att jag blev så förvånad. Kan rekommendera denna korta, lättlästa och mycket franska lilla bok om en hatt på vift.

Bonus! Alla dessa utförliga beskrivningar av saker huvudkaraktären äter: jag älskar dom. Mer skönlitterära böcker (och filmer) om mat önskar jag i mitt liv.

Finns här och här att köpa.

Translation. Just finished Antoine Laurains book ”The President’s Hat”, a book about a man in Paris in 1986 who by coincidence gets seated next to the president of France at a restaurant. When the president leaves he forget’s his hat and the man decides to steal it. At the moment he puts the hat on his head he starts to feel different. Read more here! 

Hej alla fellow egglovers out there! Genom mina många bloggår har man kopplat ihop mig med vissa specifika grejer:

1. Pojknackar.
Detta var ett ord jag tyckte om de första två tre åren av mitt bloggande som verkar ha satt sig något helt sjukt. Classic är att folk som inte gillar mig slänger sig med detta ord när de ska härma mig. Men alltså, ändå bra ord tycker jag!!
Vill dock poängtera att jag faktiskt inte kallat killar för pojkar sedan jag fyllde 25. Då var de nämligen inte pojkar längre. Sedan dess är de rätt och slätt ”unga män”.
Snart blir de väl bara män, det blir en spännande tid det med.
Om ni undrar hur många gånger ordet pojknackar förekommer i mina böcker och krönikor?
0.

2. Rosetter.
Detta är också en grej som folk placerar in i niotillfems universum, fastän det var länge sedan jag hade på mig en. Men det make sense i och med att jag hade en rosett på huvudet typ varje dag i slutet av 00-talet och början av tiotalet. Sedan januari 2011 ligger alla rosetter nerpackade i en låda (eller är sålda på bloppis).

3. Prosecco
Italienskt mousserande vin såklart! Älskar ju det. Cava (spanskt mousserande vin) står såklart högt upp på listan också.

4. Löskokta ägg.
Jag skulle vilja påstå att jag var det löskokta äggets första frontperson i bloggvärlden. Så många gånger genom åren som jag har poängterat betydelsen av ett perfekt löskokt ägg och hur en hel frukost kan lyfta när gulan är klarröd och krämig.

– Ett perfekt löskokt ägg kan smaka som en riktigt jäkla flådig krämig ost när man gör det rätt.

Men! Under 2016 har jag stött på ett sätt att hantera ägget på som för första gången slår det löskokta ägg. Jag är numera bakat ägg-frälst.

Bakat ägg, även kallat oeuf en cocotte får du till genom att knäcka ägg i en smörad liten ugnsform och sedan ställa in i ugnen på 190 grader i en kvart (ett mer exakt recept hittar du här). Vad du sedan plockar ut är ett perfekt tillagat ägg som är en blandning av det löskokta och det pocherade ägget. Dessutom slipper du helt att skala!

Det går förstås att variera eggs cocotte i all oändlighet (addera ost/spenat/tomatsås/vad du vill), men bara så som det är i sig självt med lite salt och peppar tycker jag är perfektion nog.
Dagens äggtips.

Translation. This year I’ve fallen in love with eggs en cocotte or baked eggs. Here’s a recipe.

Om det är någon som händelsevis missat så gör jag och Flora ett samarbete med Interrail och i torsdags hoppade vi av nattåget och var framme i Lissabon!

Vi styrde kosan mot vårt hotell som var som hämtat ur valfri Wes Anderson-rulle. Tyvärr var vi alldeles för tidigt ute och vårt rum var ännu inte färdigt för oss.

Så det var bara att lämna väskorna i receptionen och gå ut på stan i krispigt morgonljus.

Det tog ungefär 20 sekunder för oss att bli kära i Lissabon och stadsdelen Bairro Alto där vi bodde. Husen ser ut som engelsk konfekt eller som stora block av glass. I det här lilla huset ska Flora bo i framtiden så att ni vet.

Klockan var runt åtta och staden hade inte riktigt vaknat än. Vi hade gatorna för oss själva.

Det frukoststället som vi hade sett ut öppnade inte förrän klockan elva. Så jag köpte färdkost i form av frukt.

Nektarinen gick hem : )

Lissaboooon vad gööör du med våra hjärtaaan

I en liten gränd fann vi ett öppet fik, beställde in kaffe och satte oss på uteserveringen med våra datorer. Jag tänker att vi hade en av de bättre kontorsplatserna i världen just den timmen.

Gott kaffe drack vi också.

Vid klockan elva öppnade Café Tati som vi fått rekommenderat, så då gick vi dit för att äta en sen frukost eller en tidig lunch beroende på hur man ser det. Jag läste spännande bok medan vi väntade på maten.

Min lunch: pimientos de padrón samt en räkceviche. Så himla gott var det.

Efter maten fortsatte vi vår upptäcksfärd genom Lissabon. I det här huset ska jag bo så ni vet.

Träffade bland annat en gullig hund.

Vid två var rummet klart på vårt hotell och vi kunde checka in! The Independente heter hotellet om någon är intresserad.

Vårt rum var så fint med fransk balkong och högt i tak. På torget utanför stod en live-orkester och vi öppnade upp fönstren och levde i en film resten av eftermiddagen.

Efter en powernap och lite smink-touch up var vi redo för kvällen.

Vi mötte upp vår torsdagsdejt: bloggläsaren Agnes! Vi började med en fördrink i form av öl på hotellets bakgård som även var en beer garden.

puss.

Efter ölen begav vi oss några kvarter bort för att äta på en restaurang vi fått rekommenderad på instagram (verkligen tack för alla tips, ni gjorde vår resa!). Det var en liten stunds väntetid så då hängde vi utanför.

Agnes sysselsatte tiden med att rulla cigaretter och Flora försvann in och kom ut med en hel flarra cava som vi korkade upp på trottoaren ^^

En halvtimme senare var vårt bord redo! Taberna da rua das Flores heter restaurangen och den var så jäkla mysig som ni ser.

Vi åt kantareller med äggula, ostar, grillad kyckling och tuna tataki. Bra skit alltså.

Efter maten var vi pepp och natten behövde fortsättas.

Vi gick till en bar som tidigare varit en gammal bordell. Moulin Rouge-igt värre. Vi blev placerade vid ett hörnbord precis vid balkongen och beställde in cava.

Bäst av allt var att servitörerna var matroser!

Detta inlägg är ett samarbete med Interrail.

Translation. On Thursday Flora and I arrived in Lissabon, cutest town ever. We spent the day walking around in Bairro Alto (the neighborhood where we lived) and had lunch at Café Tati. In the evening we had dinner with our new friend Agnes at Taberna da rua des Flores and then drinks at a bar that once used to be a brothel.