två mycket viktiga frågor om feelings och hångel.


ur egenmäktigt förfarande av lena andersson


HUR GÖR DU? hur hittar du killar att hångla upp bara sådär? jag har varit singel i hundra år men sånna grejer händer mig typ aldrig. var hittar en sånna killar


Asså jag tycker det finns söta killar lite  överallt? Stockholm har den här planetens vackraste män helt klart. Jag har faktiskt skrivit en hångelguide en gång. Här kommer den igen:
Mitt bästa handfasta sätt för att få kyss på fest: Ställ dig 10 centimeter närmare killen du vill kyssa än vad du skulle göra med en kompis när ni pratar. Rör vid honom ganska ofta och håll då kvar handen någon sekund längre. Det räcker om det är på hans axel eller midja. Le mycket, titta rakt in i hans ögon. Återgäldar han dina rörelser, alltså ler mycket, backar inte när du står lite för nära etc, ja då är han med största sannolikhet sugen. Växla då mellan att titta in i hans ögon och på hans mun. Ögon -> mun -> ögon -> mun. PANG BOM HÅNGEL. I alla fall typ nästan alltid! Ledord för hur man kysser någon är mjukt och försiktigt till en början, då kommer det bli bra.


Sandra, när du gjorde slut med din första pojkvän, var det likadant då att du slutade vara kär? Undrar om det var likadant som med L och M fast omvänt. Eller helt annorlunda pga att ni var unga och lätt att man växer ifrån. Jag blev dumpad på samma sätt som du efter en fyra år lång och självklar ”elsaochpontus relation” (alltså som verkar perfekt självklar och trygg) och nu tänker jag mycket på dig och på hur jävla jobbigt det är för oss nu och att jag absolut inte tror på en enda relation. ingen sitter säkert så för mig är det fan inte värt det att bygga upp något med någon. Hoppas jag blir tokkär och glömmer min pessimism. Btw ett rebound hjälper mot panikledsenhet. men var ärlig med hen/dem och ta inte en bara för att utan någon som det på riktigt finns kemi med. Men det där vet ni redan


Hej!
När jag och Tobias gjorde slut var det för att jag slutade vara kär, det stämmer. Men jag var också 22 år gammal och visste att jag inte var redo för att vara ihop resten av mitt liv. Mitt hjärta längtade efter äventyr, nya killar, hångel och resor. Samtidigt började vi båda växa åt olika håll, jag pluggade reklam och ville hänga på Riche och dricka öl med hipsters typ och han ville gå på technoklubb och promenera i skogen. Efter ett ganska dåligt halvår drabbades jag av panik en kväll när vi satt och kollade på TV och ba ”det här kan inte vara mitt liv för alltid? det går inte!?” och så reste jag mig upp och gick ut och blev full på Berns och dansade till stängning med två kompisar och dagen efter gjorde jag slut. Det var brutalt och ganska omoget men jag får skylla på att jag var ganska ung. Jag kom sedan att ångra detta break-up för att han träffade en ny ganska fort och rollerna omvändes. Jag bad på mina knän att han skulle ta tillbaka mig men det gjorde han aldrig. Vilket också var bra, det var inte meningen att det skulle vara vi. Här är min dagbok från den tiden. Vi har en bra relation numera, är väldigt glad att just han var min första stora kärlek och ser tillbaka på det vi hade som något väldigt fint.

Efter honom har jag ju då haft två seriösa förhållanden till. Jag och Ludvig var ihop i fyra och ett halvt år och jag och Magnus i tre och ett halvt. Efter varje break-up har jag varit väldigt utmattad och känt (och känner) den hopplöshet du beskriver. Är det värt detta? Orkar man? Hur ska man våga lita på att man inte ska bli lämnad igen?

Svaret på denna fråga är enkelt. Man orkar för att man måste. Man orkar för att livet är kort och bara ett enda och att våga ge sig hän åt någon och älska innerligt slår det mesta jag varit med om. Att leva ett liv utan att våga är inte ett alternativ. När man ligger där på dödsbädden så vill jag tänka:
Jag har älskat mycket starkt och jag har därför blivit mycket sårad. Jag har sörjt med hela min kropp för att precis så kär har jag också varit, att fallet behövde bli stort. Och ändå vågade jag älska igen. Lika starkt, ännu starkare. Och jävlar vad värt det var.

en lista med många bilder och ett stycke känslor.

Hittade den här gamla klassiker-listan hos Flora som hittade den hos Underbaraclara och den är ju fin så nu gör vi den.

En bild från en plats jag älskar:
cap d'antibes.

Min sovrum i Frankrike. Med fluffiga täcken och vidöppna dörrar och varma julimorgnar.

En bild från ett tillfälle då jag kände mig snygg:
tokyo.

Piffig och färgmatchig i Tokyo.

En bild från då jag kände mig glad:
video stills.
Detta är en screenshot från en film jag var med i. Men kolla glad person! Det var vinter men jag kunde inte bry mig mindre för jag hade varit ledsen så länge då men var inte det längre, hade skrivit klart en bok, bodde i Stockholm igen och var dessutom jättekär.

En bild på en bra dag i mitt liv:
midsummer's eve.

En midsommarafton när jag fick vara lekledare (älskar att bestämma) och det var askallt men vi dansade oss genom hela dagen och natten och glömde halsduken någonstans ändå.

En bild på min favoritplats hemma:
balcony.
Min balkong förstås!

En bild på någon jag tycker om:
Way Out West.

Alexandra är en storfavvo.

En bild på ett oförglömligt ögonblick:
new home.
Nyinflyttad i min alldeles egna lägenhet 2014. Den första jag ägt, mitt bästa hem hittills i livet.

En bild på en stolt stund:
my clothing line for JC.
Det var himla roligt när min klädkollektion för JC var klar sommaren 2014 och jag fick den hem med bud. Jeansjackan är fortfarande mitt bästa plagg i garderoben!

En bild på när jag var ledsen:
saturday.
Juni 2012. Hade varit singel i någon vecka eller två. Var så ledsen, frös jämt fastän det var stekhet New Yorkisk sommar.

En bild från när jag var liten:
1997
Man var ju lagom rejvig 1997.

En bild på mig i en annan stil:
-

Tja.

En favoritaktivitet:
thursday
Kräftskiva är förbaskat kul.

 

Glad fredag alla <3

min säng har fått en gavel.

home
Nämen vad har vi där som gömmer sig bakom monsteran?

home
Det är ju min nya sänggavel! Tror jag har bloggat om denna sänggavel säkert fyra gånger? M tyckte den var så himla ful så då kunde jag ju inte köpa den liksom. Därför var det det förstås det absolut första jag gjorde när han flyttade ut. Nu är den här hos mig och är ännu finare i verkligheten.

home

Den är från Tiretta Living.

home

Så här blev det! Så otroligt himla jättefint tycker jag. Dock råkade jag pajja min garderob lite när jag skulle skjuta in sängen för att jag tog stöd mot den. Jaja sånt är livet.

home

Himla nöjd.

 

Translation. My new headboard for my bed! From Tiretta Living.

serier jag följer just nu.

Jag kollar på så sjukt mycket serier. Men det kanske alla gör iofs, vår tids grej? Älskar att prata om serier, tipsa folk om serier, äta lunch till serier, middag, frukost etcetera bla bla osv.

Det här kollar jag på just nu:

1
THE AFFAIR.
En mycket mörk serie som handlar om ett äktenskap som går itu pågrund av en affär. Därav titeln. Fast sen går allt utför och åt helvete ju längre in i säsongerna man kommer. En ganska bra serie att se om man är lite nere i och med att samtliga karaktärer har det så otroligt mycket värre. Har vunnit massa priser och grejer, Golden Globes, Emmys you name it. Dessutom är Joshua Jacksons karaktär otroligt het. Finns på HBO Nordic.

parks-rec
PARKS AND RECREATION.
Jag kollade på de två första säsongerna av Parks and Recreation typ runt 2011 men tröttnade sedan av oklar anledning. Började igen från början förrförra veckan för att jag kände att jag behövde något riktigt asglatt att kolla på.
Älskar Amy Pohler. Älskar Azin Ansari. Älskar Rashida Jones. ÄLSKAR Aubrey Plaza. Skrattar högt minst 2 gånger i varje avsnitt, och då skrattar jag typ aldrig högt när jag kollar på TV. Serien handlar om parkförvaltningen i den amerikanska hålan Pawnee och allt litet och stort som händer dom om dagarna. Finns på HBO Nordic.
(bildkälla: indiewire)

https://www.youtube.com/watch?v=9djCOPHOvOw

720x405-r1256_fob_tv_broad_a
BROAD CITY.
Såg klart sista säsongen av Broad City för tre veckor sedan typ, men den får va med här i inlägget ändå. Serien handlar om bästa kompisarna Ilana och Abbi och deras liv i Brooklyn, New York. Det är som en utflippad version av Girls eller typ Flight of the Conchords (utan sången). ÄLSKAR dessa brudar, längtar tills säsong fyra har premiär i år.
(bildkälla: the guardian)

a-new-series-of-unfortunate-events-to-hit-netflix-462487
A SERIES OF UNFORTUNATE EVENTS.
Jag älskade filmen som kom ut 2004 med Jim Carrey och Meryl Streep, som på svenska heter Syskonen Baudelaires olycksaliga liv, och baseras på en barnbok. Nu har det kommit en serieversion som hade premiär förra veckan med massa bra skådisar som Neil Patrick Harris, Joan Cusack och Will Arnett. Dock är den jääääkligt lik filmen i bildspråket men den kanske inte går att göra på något annat sätt, vad vet jag. Väldigt mysigt och Tim Burton-esque hur som. Finns på Netflix.

Glad tittning!

 

 

Translation. TV series I am currently watching.

de polyglotta älskarna.

Lina Wolff - de polyglotta älskarna

Förra veckan läste jag ut 2016 års Augustprisvinnare i skönlitteratur: Lina Wolffs De Polyglotta Älskarna. Jag läste ut den på bara ett par dagar, tyckte den var så bladvändig, välskriven, psykologisk och spännande. Och sorglig.

Lina Wolff - de polyglotta älskarna

Boken är uppdelad i tre historier som knyts ihop. Den första handlar om Ellinor som lägger upp en profil på en dejtingsajt: ”Jag är trettiosex år gammal och söker en öm, men inte alltför öm, man”. En litteraturkritiker i Stockholm svarar och hon åker upp till honom och de går in i något slags weird ojämn maktbalans-förhållande.

Lina Wolff - de polyglotta älskarna

Den andra historien handlar om författaren Max som lever i ett äktenskap som börjat gå på tomgång och börjar fantisera om att ta en receptionist han träffar av en slump i Word Trade Center vid T-Centralen som älskarinna. (jävlar vad lång mening sorry)

Lina Wolff - de polyglotta älskarna

Den tredje historien handlar om en italiensk överklassfamilj som har förlorat sin förmögenhet och vi får följa en mormor, mamma och dotter i deras palats som de nu kommer förlora.

Lina Wolff - de polyglotta älskarna

En sak som jag tyckte mycket om i denna roman (och som ni vet att jag gillar överlag) är att det finns så mycket fint att stryka under. Boken har ett väldigt speciellt språk som jag verkligen gillade. Den har många lager och vill säkert berätta något helt annat än vad jag läste mig till, men det är väl också det fina med böcker. Att man hittar det man själv söker för tillfället. Det här är en bok om män och kvinnor, om relationer, makt och klass. Jag tyckte om att kvinnorna agerar på ett klassiskt manligt sätt och vice versa: kvinnorna är raka och tydliga (nästan blasé), männen känsliga.

Samtidigt är den brutal ur precis samma slags perspektiv men omvänt – kroppar och personligheter beskrivs ingående på ett köttsligt uttråkande sätt. Slitåslängigt, som gamla urtvättade klädesplagg, något man enkelt byter ut – särskilt genom männens ögon. För en romantiker som jag själv gjorde det mig tung i hjärtat. Jag har aldrig känt så med män jag älskat insåg jag. För varje år som går med någon blir jag mer och mer fascinerad över de nya sidor som vecklar ut sig, ett annat sätt att röra sig i sömnen, en kort anekdot från ett möte, en ny fräkne. Är detta ett (socialt obs ej biologiskt) kvinnligt drag funderade jag på. Det är som att maktbalansen omstruktureras efter några år, och kanske är detta mitt relationsproblem. Kanske. Förjäkligt isåfall. Jag är så trött på män.

Gud. Svamlar jag nu. Ibland känns det som att jag långsamt håller på att bli sjuk i huvudet för att jag tänker så jävla mycket att jag knappt längre vet vad jag hittat på och inte.

Lina Wolff - de polyglotta älskarna

Jättebra bok, väldigt mörk, men det är också det fina med den.

 

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!