Hann inte svara på alla frågorna igår såhär kommer lite fler lastat såhär på morgonkvisten. Jag svarade på frågorna sent igår kväll när jag var såååå trött (detta inlägg tidsinställt) så om jag låter knäpp någonstans är det därför, eller inte, det kan också bara vara jag.

Sandra. You are so great, and give such great advice to all of us when it comes to love and confusion. So I couldn’t come up with anyone else that I would rather ask this question (you can reply in swedish, I’m from Denmark, I’m just not sure if you would understand if I wrote in danish). So i’m studying at the university, and this guy is having this one semester with my class. I haven’t even talked to him, but he just looks so great, and because I’m so creepy I managed to stalk him on facebook, where I got even more exited, because as it turns out, we share alot of interests besides our studies. I really want to talk to him, but I have no idea how to open up the conversation? In the lectures we only have a ten minute break, and he always disappear somewhere, or takes a nap, and even if I should find him, I wouldn’t now what to say. Do you have a good idea? I can’t just start talking of all our mutual interests, because i’m pretty sure he would be creeped out. I really need help, I get all fluffy and weak in my knees when I look at him.
Kan man inte fråga just precis det, antingen IRL eller på facebook: Var försvinner du iväg mellan tio minuters pauserna egentligen? finns det någon parallell verklighetsportal/hemlig spritgömma/lönndörr till fantastiskt café som jag har missat? tacksam för svar mvh/uttråkad på tiominutersrasterna och går i din klass

Fina Sandra! Du beskriver att du är lite ”dålig” på att vara singel i podden. Jag är inte singel nu men jag är dålig på att vara själv, överlag. Jag önskar att jag var bättre på att roa mig själv, gärna ute bland nytt folk, men det är så himla svårt! Min pojkvän som jag haft i drygt 3 år nu kan ibland bli lite lätt irriterad på mig över att jag ”aldrig vill gå ut själv”. Jag vill oftast ta med honom, eller gå ut med ett gäng vänner. Men det är inte alltid att de har lust eller vill, såklart. Och då tycker jag att det känns jättetrist att gå ut själv. Brukar du gå ut själv någonting? Och hur gör man när man är ute själv och vill ha kul ändå (vill inte ragga utan bara sitta och snacka, skratta och kanske skaffa nya vänner)? Kan ju tillägga att jag har provat några gånger att gå ut själv, men det slutar ofta med att alla killar som kontaktar mig vill ragga/ligga och ingenting annat och tjejerna brukar blänga och/eller sitta slutna i sina gäng utan att bry sig någonting alls om att jag sitter i baren och blickar ut med min drink i handen. Bor i en mindre stad och vet inte om det har med det att göra eller vad sjutton det är! För när du och dina vänner är ute verkar ni ju verkligen vara öppna för att träffa nytt folk och ”invita” och sådär…
Jag blir lite undrande kring denna kommentar. Du menar gå ut på krogen själv? Alltså, jag tror inte du ska se det som ett problem, få människor går ut själva, det händer nog allra mest i filmer. Majoriteten vill helst ha med sig lite kompisar när det ska festas. Du är inte ”dålig” på att gå ut själv, du är liksom helt normal. Men om du känner ett urge att hänga på barer själv och så, då kanske du ska gå till lite lugnare ställen och ta ett glas vin, kanske restauranger? Där känns det mindre sannolikt att killar skulle störa och kanske lite enklare att småprata lätt med någon som sitter bredvid.

Hmm, jag kom på en fråga till dig apropå ditt kommentarsfält! Har du några tips för hur en hanterar när andra människor tydligt visar vad de vill att en ska göra för val? Alltså, när människor försöker ”styra” en i olika riktningar? Jag tänker att det borde vara något som en får ganska stor erfarenhet av att ha en stor blogg. Jag undrar liksom hur en hittar balansen mellan att kunna ta in andras råd och stänga ute andras röster för att följa sin egen riktning? Jag vill kunna göra båda, men det känns som att det nästan alltid blir att jag antingen litar blind på andra eller stänger dem ute totalt. Puss och tack!
Bara du känner dig själv bäst. Ta en paus och sug på karamellen (kommentaren) och fundera hur du känner och står i det hela. Man kan inte pleasa alla och det viktigaste är att din egen röst kommer fram. En ganska enkel regel som jag kör på är att om ”styrningen” gör att jag känner obehag eller blir rent ledsen är det ej värt/vettigt. Uppmuntring och idéer till blogginlägg och tankar är alltid spännande men det är du och ingen annan som skapar din blogg/ditt liv. kram

alltså nä. jag har brutit upp med en av mina närmaste vänner, han är helt förändrad och så elak, plus hyser sånt vidrigt hat emot mig, och jag vet förstår verkligen inte varför. Hur gör man för att inte låta sig själv konsumeras av någons hat, speciellt när det är någon som inte längre spelar någon roll i ens liv? pussen, vad fint med pasta <3 ps använder annat namn pga nervis om någon skulle se hejhej ds
Prata med honom och säg detta! Han är uppenbarligen sårad över uppbrottet och verkar behöva snacka av sig. Kanske en fika mellan er två för att lägga korten på bordet vore något?

Vet inte ens om jag kan förklara det på ett bra sätt. Men grejen är den att jag vill inte ständigt behöva tänka på hur jag är mot min bästa vän, bara för att andra tror att vi ligger med varandra när vi egentligen bara går hem ihop efter en festkväll och äter chips och pratar om livet (och varför får vi inte göra det? Varför är det okej att jag pussar min tjejkompis som sen sover över på min soffa utan att någon ens reagerar men om jag går iväg en timme med honom under festen får vi konstiga blickar?) Jag vill inte anpassa mig efter en sån dum norm. Kan man vara för bra vänner? Eller är det något som alla utom vi har fattat?
Strunt i vad alla andra tycker! De kan gå och dra något gammalt över sig. Huvudsaken är vad ni känner.

Det är så att jag och min sambo har varit tillsammans i över ett år och ibland kan vi verkligen ryka ihop och börja bråka. Jag tycker att han tar upp onödiga saker och gör dom till bråk, medan han tycker att jag gör ”fel” i onödiga saker. Han kan typ klaga på att han tycker att jag håller på med min telefon för mycket och han tycker att det är ohyfsat av mig att göra det tex när vi ser på film tillsammans. Jag blir själv lite stött när han klagar på såna saker, det är ju liksom jag! Men var ska man skilja på saker man gör och saker man är? Han klagar så mycket på saker jag gör som jag själv tycker är helt irrelevanta att bråka om att det verkligen börjar irritera mig. Jag älskar honom och får panik av tanken på att inte vara med honom, men hur mycket bråk och klagomål ska man egentligen stå ut med?
Hmm. Bråk är så himla jobbigt och ändå händer dom. Jag håller med om att de flesta småsaker ÄR verkligen onödiga tjafs och att man bara får acceptera sin partner som den är, men å andra sidan förstår jag saker som mobilpillande och sånt. Mitt ex satt med sin mobil JÄMT och jag lät honom. Jag kunde ibland föreslå ”mobilfria middagar” för att det omöjligt kunde ju ha hänt något på instagram de senaste fem minutrarna? Men han ville inte det. I efterhand önskar jag att jag ställt ett ultimatum och varit hårdare. Typ ”nu lämnar vi mobilerna hemma annars kan den här kvällen vara.”. Din kille blir ju störd för att han vill hänga med dig. Som allt annat tycker jag i alla fall att ni ska ha ett riktigt snack om det här. Vad exakt är det han stör sig på? Kan du tänka dig att backa på några punkter? Man måste försöka möta varandra, ett förhållande handlar ju ändå om två personer.

Vad gör man när gymnasiet blev fel? Så dumt mycket fel. Sen starten i höstas, har mina dagar inte varit fina eller bra alls. Och jag blir arg på mig själv – för jag är inte utfryst, inte mobbad och inte hatad eller så. Jag har bara hamnat utanför. Och det är ingen som hör eller ser när mitt hjärta frågar och skriker ”kommer du någonsin kunna tycka om mig?” eller ”jag finns här.” Som tur, hiskligt tur, så har jag hittat en vän i klassen som är fantastisk och bra. En vän som känner precis som jag. Och det är klart, man kan inte gilla alla i en klass och en hel klass kan inte gilla en. Men denna grupp av trettio pers (tjugo tjejer!!) har bara blivit helt knas. Och det är också klart, att själva skolarbetet i gymnasiet kanske inte är det roligaste men ska man inte få komma till skolan och känna att man har någon där? Jag har verkligen försökt allt nu. Försökt och inte försökt. Men det finns liksom inte plats för någon som mig där och jag vet att det aldrig kommer finnas. Så först tänkte jag att det inte gör något, jag har ju min vän och tillsammans fixar vi detta. Men så kom en dag för någon vecka sen när jag stirrade tomt omkring mig. Hela mig var sönder, allt jag var hade ju blivit fjättrat i små delar som försvunnit med vinden och det fanns inget ”jag” kvar. Jag hade tappat bort mig själv när jag kämpade att få någon annans gillande. Och då visste jag, att det inte var mig det var fel på och det var inte jag som skulle få ändra på något mer. För är det inte så att ibland är det dem omkring en som inte varit bra?
Jag var i samma situation i början av gymnasiet. Åt lunch på min mammas jobb de första månaderna, inte för att jag var mobbad eller något, utan för att ingen såg mig. Sedan började Ea i min klass och vi blev ju bästisar och bundisar direkt och efter några månader blev jag kompisar med ännu fler i klassen. Så det vände ju. Jag tycker du ska ge ettan en chans, men blir det inte bättre framåt våren tycker jag du ska prata med studierektorn om att byta klass. Det är inga konstigheter. Det får man göra. Alternativt byta skola om den chansen finns.

Den här kommentaren har ingenting med inlägget att göra.. men jag behöver hjälp.
Hur FAN gör MAN när ens ex (som man fortfarande absolut inte alls kan glömma fastän det gått nio månader) skaffat en ny??? Hon är skit snygg, och alla säger att hon är världens snällaste också. Dom är väl skit lyckliga och här sitter jag.
Behöver bara någon som säger vad jag ska göra, för det här suger. S U G E R.
Japp. Det suger. Finns inte så mycket göra. Hata på, det kan vara skönt och befriande. En dag är man plötsligt inte arg längre fastän man bara för några månader sedan hade kunnat knuffa båda två nerför ett stup. Slår vad om att du är skönare än henne ändå.

Translation. Please read by clicking ”in english” below FAQ.

Har en fråga om din bok förresten. Kommer den att komma ut i pocketutgåva också? Älskar pocketböcker, de är så himla lätta att leva med och förlåtande då man kånkar runt och skaver på dem dag efter dag. Hoppas du får en kalasbra dag, jag sitter på Stockholmståget från Göteborg för att träffa min bästa person. Har längtat så. Kram
Hej! I bokbranschen fungerar det så att alla böcker släpps först i hårdpärm, och så är det de som säljer bra som senare får komma ut i pocket. Men det är inte förrän typ ett år eller säkert mer, vi får hålla tummarna att den gör det!

Hej, jag undrar bara vad du tycker om upplösning av 7e/10p, ifall du följde den hela vägen till slutet? Själv tyckte jag att den var fin, men jobbig på samma gång. Även om det såklart är viktigt att spegla hur verkligeheten ser ut och att kärlek inte alltid är perfekt så var det så antiklimatiskt att hon, helylletjejen med utbildning och huvudet på skaft, faller för en typisk ”bad boy” vars aggressiva beteende gång på gång ursäktas av hans svåra barndom. Jag hade hoppats på en något mer nyanserad bild men är nyfiken på hur du känner?
Jag kände exakt likadant. Gulligt slut men gudars vad man slutade gilla honom. Hon förtjänade bättre.

Sandra, du som är feminist och förstår hur viktigt det är att var det, hur kan du tycka så mycket om Håkan filmen när den porträtterar kvinnor/tjejer på ett så hemskt sätt? Jag älskade Håkan alla mina tonår men nu gjorde den mig bara ledsen! Snälla kan du förklara! Tack snälla du
Jamen hej! Jag håller med om att prinsessan Eva porträtterades ja, hur ska man säga det, som världens vavavoom-brud som går runt med sug i blicken och hade inte så mycket fler bottnar än så. Lena tyckte jag dock om! Men håller med om att Eva hade kunnat få lite fler lager, hon var väldigt pojk-drömmmig (som mycket är i Håkans värld). Det var också något som vi pratade om jag och min vänner när vi gick ut från biografen, och också något som man ser om man har på sig genusglasögonen allt som oftast (vilket man ju har om man är intresserad feminist). Men annars älskade jag filmen. Jag älskar att den är extra allt, att den är så lite annan svensk film och istället målar världen med varenda färg som finns. Att den låter sig vara fantastisk trots att världen inte ser ut så. Att de sjunger, att de springer, att de är fulla och har fest klockan mitt-på-dagen. Ja ba dör av sånt skit. Precis på samma sätt som jag dyrkar Wes Andersons estetik, vars filmer också har brist på kvinnoporträtt, så vill jag bara bo i den världen där minsta lilla kam och sprayflaska är noggrant ditlagd och formgiven. Ta mig dit ta mig med. Det är nog bara så det är, jag är medveten om bristerna, och jag gillar de inte, men i brist på filmer i samma genre med ett genusperspektiv tar jag det jag får tills någon annan presenterar något bättre. Sagor är mitt knark.

Det fina runda bordet, är det något utomordentligt second hand-fynd eller var kommer det ifrån? Så himla fint hur som helst!
Jag bor i andra-hand just nu och ingen av möblerna är mina!

En fråga, tänker du att det var bra att ditt ex gjorde slut för annars hade du inte träffat denna fantastiska killen eller känner du att det hade gått bra med en framtid tillsammans med ditt ex också?
Jag tror inte man ska tänka så. Då blir man galen. Det som hände hände och det som inte hände är inte ens en sidohistoria, det är ingenting.

Hejsaaaan! Är nyfiken. Nu när du letar lägenhet, letar du åt dig själv då eller tänker du och Magnus köpa tillsammans, eller ska han flytta inmed dig i din lgh? Kramis
Nej jag köper själv, jag och Magnus har ju inte ens varit ihop i ett år. Ingen av oss vill gå så pass fort fram och det känns skönt. Han har inga problem med att jag har köpt själv. Sedan får vi såklart skriva samboavtal och sådant när vi flyttar in där ihop, man ska nog alltid vara på den säkra sidan.

Lite knepig undran, men. Jag antar att du som framförallt jobbat i reklambranchen fått möta en del främst äldre män (även kvinnor) genom åren som klappat dig på huvudet. Du vet, ”du är en liten tjej som inte kan nånting”. Hur gör du med dessa bemötanden? Jag är 24 men får ofta höra att jag ser mycket yngre ut och behandlas därefter. Hur gör man för att t ex inom sitt yrke (mitt: försäljning inom mansdominerat område) få respekt? Självklart motbevisa dem att jag inte är en okunnig tös, men innan de är övertygade? När de antar mig vara typ en praktikant från gymnasiet, hur bemöter jag dem? Hoppas du fattar min fråga.
Ja jag har mött det här, framförallt i USA. Jag och Nina som var min arbetspartner då pratade ofta och mycket om det. Det kanske är ett bra tips, att prata om det med andra kvinnor (och män). Det är svårt att ryta ifrån jämt, speciellt när det är ens chefer och man är där på ett visum och kan få kicken från en dag till en annan. Tjejer måste som det ser ut nu, iaf enligt min egen upplevelse, prestera mer och jobba hårdare innan de når upp till samma respekt som killarna i samma ålder. Det suger. När någon vill förminska med klapp eller kommentar kan man fråga ”hur menar du nu?”, det tycke jag funkade, för då blir de medvetna om sin handling. En gång sa jag i ett stormöte när en man fällde en sexistisk kommentar att ”nu för du väl bannemig skärpa dig, tror du seriöst att världen ser ut så?”. Då kände jag att det var enklare att vara helt frank, för att man har flera arbetskollegor runt omkring sig så historien kan inte vridas på i efterhand. Försök ta plats i möten och förbered dig och tala lugnt, det är respektingivande. Trist att vi ska leva i en sådan här värld, men vi får göra vårt bästa för att försöka parera den. Lycka till. kram.

Vad har du för kameraväska?har du några fina kameraväskor att rekommendera? Tycker det är så svårt!
Har faktiskt inte kameraväska, hänger den bara runt axeln när jag går ut.

Sandra, eller någon, jag behöver hjälp. För två månader sen dumpade han mig och nu har vi inte pratat på en månad och jag grät senast för en timme sen. Läste gamla brev, sms, tittade på bilder, ville ringa men gjorde det inte, lyssnade på sorglig musik och bara panikgrät över att det är slut. Det skulle ju vara han och jag. Jag har gått igenom breakups förut men det här, näe fy fan, alltså jag vet inte vad jag ska göra. Har börjat umgås med en ny grabb som säger att jag är rolig och smart och snygg, som vill hålla min hand på gatorna och faktiskt vill umgås med mig. Men jag blir liksom inte kär, eller snarare slutar jag inte vara kär i mitt ex. Jag känner mig så fruktansvärt ensam. Jag försöker verkligen finna det magiska och sprakande i att vara singel och självständig, men det leder mest till att jag är destruktiv vilket liksom inte funkar i längden. Och nästan alla mina nära vänner har lämnat Stockholm över våren. De få nära som är kvar är självklart fina, men dels vän med mitt ex och dels inte helt förstående pga ingen av de har gått igenom något liknande (vi är runt 20 allihopa). Jag vet knappt vad jag vill få fram med den här texten men just nu vill jag mest ha en kram eller två. Jag saknar och älskar honom oändligt mycket. När tar det slut?
Mattis svarade väldigt bra i kommentarsfältet så jag kopierar det direkt här, det är nämligen viktigt att komma ihåg att två månader är liksom 60 dagar, noll tid. Att må bra igen tar oftast mycket längre tid.
Mattis svarar: Fina tjejer. Två månader är tyvärr ingen tid alls. Att laga ett trasigt hjärta tar tid. Att acceptera att det tar tid och att man är ledsen och saknar är en del av processen , så försöka göra det. Läs Sandras inlägg ‘att komma över någon’, det är väldigt fint och bra. Ibland är livet jobbigt oklart och det är ok. Fokusera på och göra sådant som får er och må bra. Gråt när det behövs men le också ibland även om leendet inte når ända in i själen så le ändå. Till slut så gör det nämligen det. Men det tar tid.

Sandra, hur gör man om man slutat tro på kärlek? Om det har gått en hel sommar och en hel höst och nästan en hel vinter sedan han försvann och allt förstördes, när tankarna har gått från ”jag kommer aldrig kunna bli kär igen” till helt enkelt att ”jag VILL aldrig bli kär igen, det är inte värt det, det gör bara ont”. Snälla, är inte ens 20 än och vill inte vara såhär bitter redan.
Det kommer oroa dig inte. Ha roligt med allt annat du gillar tills dess!

Hej du!
Jag har läst din blogg ett bra tag och ramlade in här första gången jag skulle besöka New York. Nu är det dags igen, närmare sagt hela juni och jag tänkte fråga om du har några extra bra tips på kul saker som händer då? Jag har ett minne om någon ”dagsutomhusfest” du varit på? Men kan inte lyckas hitta det inlägget.
Hej! Det står om om dagsfesten och andra bra grejer i min new york-guide. Den finns under ”reseguider” här till höger.

Halloj! Gör du de här collagen i nåt speciellt program eller bara klistrar du in bilderna i inlägget? Får själv inte till de så symmetriska som du får!
Superfina bilder också btw!
Klipper och klistrar i photoshop!

Jag håller på att göra en stor tavelvägg hemma (äntligen – har längtat i så många år)…. och så är jag speciellt förälskad i en av dina bilder – som jag så gärna skulle vilja trycka upp i storbild och rama in.
Så jag hoppas hoppas och frågar, om du kanske kan förstå vilken jag menar och kunna skicka en bild med upplösning jag kan använda…! Den har den perfekta korallfärgen, och jag som i år drömt att få åka till Marrakesh får drömma lite mer intensivt när jag ser den!
Bilden är på ett korallfärgat hus i Marocko (tror jag), du har lagt upp den i ett reseinlägg. Det hänger en matta och ett blått tygstycke över husväggen längst upp, och till höger på väggen är en förträffligt fin trädörr. Åååååh hoppas!!
Menar du den här över? Här får du den i högupplöst storlek isåfall!

Hej Sandra!
Du som verkar ha en sån koll på musik (denna lista är überbäst), har du några bra musiktips som får dig att drömma om paris? Kanske bra peppiga låtar på franska eller sånger om världens finaste stad? För jag ska dit i mars och behöver något att stoppa i öronen för att glömma grå februari. OM du har några tips – tack!!
Jag har faktiskt gjort en fransk spellista en gång i tiden. Här kan du lyssna!

Har du läst boken ”Maken” av Gun-Britt Sundström? Om ja, vad tyckte du om den?
Jag läste den i tonåren och minns att jag tyckte mycket om den. Dock kommer jag nästan inte ihåg någonting av den? Kanske är dags att läsa om den.

Sandra kommer jag överleva att göra slut med honom? jag tror nog att det är rätt beslut. Jag behöver bara någon som säger att jag kommer bli glad igen och inte vara ensam resten av livet.
Du kommer bli glad igen och du kommer inte vara ensam resten av livet.

Translation. Read by clicking ”in english” below FAQ.

Hej! Vi ska åka till Tulum i mars och bo på samma hotell som ni bodde på. Har du några speciella tips på vad man bör ha med sig eller fixa innan man åker?
Ficklampa är ett bra tips, för elen stängs av på nätterna nästan överallt i Tulum!

it would be nice to see one photo per hour posts more frequently again maybe?
Sure absolutely. I will take more photos in general when the sun starts to appear again. I find it so boring to take pictures in this grey weather, they rarely turn out very good :/

Men asså vänta, kommer jag ihåg helt fel nu eller har du blivit utbjuden på DEJT av JONAH HILL? Varför sa du inte ja, jag hade typ sagt ja bara för att det hade varit kul!! Hur känns det nu när han är oscarnominerad och allt? BERÄTTA VAD SOM HÄNDE JAG KOMMER INTE IHÅG!!!
haha jo det stämmer. 🙂 Jag satt och åt på en italiensk restaurang i New York med min familj och han satt några bord bort. När han betalat kommer han fram till vårt bord och säger: Jag såg dig från sekunden du kom in. Får jag bjuda ut dig på lunch? Sedan vände han sig till min styvpappa och sa: Do I have your permission? Och han skrattade och sa ja självklart. Jag tackade så hemskt mycket och svarade att jag hade kille, vilket jag hade då. Då vände han sig till min bror och sa, vem vill du helst ha i familjen, jag eller han? och min lillebror svarade YOU of course! Sedan sa jag tack men nej tack igen och sedan var allt över. Så himla knäppt men väldigt roligt ändå. Hade jag varit singel hade jag ju lätt låtit honom ta mig ut på lunch.

alltså, bilden högst upp! Vad kommer den ifrån? är det en film eller tvserie eller något?:) Vill så gärna veta&lt;3
Det är en scen från Saved By The Bell, en av de mest populära komedieserierna när jag växte upp. Här är introt.

Lyssnade på ett podcastavsnitt med er för ett tag sedan där ni berättade att ni brukar styra upp fester om det börjar bli deppigt eller om inte folk verkar ha det så roligt. Det är nämligen så att jag och min ”partner in crime” brukar vara de personerna som drar upp en fest till oanade höjder när det brukar dippa och det är ju jättekul! Fast grejen är den att nu börjar jag bli trött på att vara den som alla ”räknar” med att ska styra upp. Så vad gör man när man inte ens orkar gå ut och festa med sina kompisar för att det ställs sådana ”krav” på en? Hade varit roligt om du ville svara.
Puss och kram och tack för en jättefin blogg!!
Meh vad sjutton, vad är det här för sega polare? Varför vill de inte peppa? Säg till dom!

Hej Sandra! Tycker om dina lite längre svar som du sammanställer i ett inlägg så här kommer en fråga till dig 🙂 Du tycker ju om Breaking Bad väldigt mycket och det är ju bra men ur ett feministiskt perspektiv tänker jag mest bara ”suck”. Jag får ofta höra att en ska ta av sig ”genusglasögonen” och uppskatta en roligt och bra serie trots dess brister men personligen vill jag sätta krav på mitt tv-tittande. Du behöver absolut inte förklara eller försvara dig men tänkte höra vad du tycker? 🙂 Kanske missar jag något här. Vill så himla gärna se en badass brud som är lika tuff som vissa av de andra karaktärerna, och framför allt en tjej som en kan relatera till då valet verkar så mellan mamma eller hora. Men måste säga att männen i serien är flerdimentionella, komplexa och inte så stereotypiska, alltid ett plus
Hmm håller med dig! Det är ju överlag rätt få kvinnor i Breaking Bad. Dock gillar jag exempelvis Skyler White som definitivt är komplex och kämpar med en jäkla massa svårigheter och gör stundtals ganska märkliga ”okvinnliga-enligt-normen” val. Men håller verkligen med om att serien kunnat få lite fler badass brudar!

Hej, undrar bara över en sak. Jag antar att du och din kille inte har gemensam ekonomi, så när ni t.ex är ute och äter, brukar ni turas om att bjussa varandra eller splittar ni notan? 🙂 Vet inte hur det är nowadays, är folk ”moderna” och splittar eller är det fortfarande mycket så att mannen ”känner press” över att vara den som bjuder varje gång.
Japp, vi brukar köra varannan gång för det blir mer romantiskt och trevligt tycker jag. Det där med att mannen jämt ska bjuda har jag aldrig någonsin fattat och vill inte syssla med.

Jag har en fråga om lägenhetsköp som jag tänkte att du kanske kan svara på. Jag letar efter en bostadsrätt, eftersom det typ är helt omöjligt att få någon lägenhet i gbg. Men fick höra nu att för att få lånelöfte så måste man ha en fast anställning?! Vilket jag inte har, däremot har jag garanti för en inkomst hur länge jag vill (är säsongsanställd och studerande). Detta låter helt idiotiskt tycker jag. Och hur funkar det för dig, som frilansar? Har du något bra tips på en vettig bank? 🙂 Tack!
Såhär gjorde jag: jag driver ju ett litet aktiebolag där jag är VD med noll anställda. Men, när jag blev frilans så anställde jag mig själv för att kunna ta ut lön varje månad. Så jag har helt enkelt en anställning, med mig själv som chef, och så fick jag därmed ett lånelöfte! Så kan tyvärr inte hjälpa dig, men så gjorde jag! kram

Men en helt annan sak: Du som har försvarat American Apparal med att de gör bra saker också, tycker du verkligen, oavsett annat de gör, att det är okej att stödja ett företag som gör så fruktansvärt vidrig sexistisk reklam? Jag måste fråga, för jag tycker själv att de är så långt förbi allt som kan kallas okej. Jag tycker du ska läsa vad Genusfotografen skriver om dem en bit ner i det här inlägget.
Hej! Jag har aldrig försvarat AA, utan mer förklarat hur jag tänkt kring alltihop (länk till det här). Har alltid varit tydlig med hur jag känner med reklamen som fick väldigt mycket uppmärksamhet och kritik. Håller med till fullo. Jag minns samma storm kring Sisley i slutet av 90talet. De kom med en kampanj som var väldigt obehaglig och såg ut som om kvinnan blev våldtagen. Det blev en liknande storm då, då var jag 14 år och var helt chockad och jag och mina vänner bestämde oss för att inte köpa mer, och det gjorde nog ganska många också. Sisley gick i graven i Sverige (de hade butiker överallt), och jag vet inte om det hade just med det som hände ang annonserna, men om det var det så är det ju fantastiskt, att folkets makt är så pass stor. Jag känner ungefär samma med AA just nu, att det som de har gjort är inte försvarbart och vi får se hur de väljer att ta sig ur detta. Nu senast hade de ju skyltdockor med könshår, vilket ändå är spännande. Företaget gillar att provocera, det har de alltid gjort, men det rättfärdigar inte deras handlingar. Jag har en del AA-plagg i garderoben som ni vet, men sedan det här hände har jag inte köpt några nya (förutom när jag fick ett återfall i vintras på nyårsafton när jag var inne i samtliga affärer på jakt efter en rosa topp till min silvriga kjol varav ingen hade förutom AA, ursäkta, ska ej upprepas :)). Jag har även kontaktats av AA flera gånger där de vill samarbeta med mig eller skicka mig kläder och då har jag tackat nej för att det känns fel. Jag kommer att använda de plagg jag har, men precis som livet fungerar köper jag ju nya kläder som ersätter de gamla och allt eftersom blir gamla kläder trasiga och går inte att använda mer. Och en dag innehåller min garderob andra varumärken, som vi får hoppas inte gör sådana extrema tabbar. Jag tänker inte konsumera nya kläder ”bara för att.”  Så ser det ut, och jag hoppas att ni på något sätt förstår hur jag ser på saken. Men jag tycker såklart ni ska få undra, men jag blir ledsen när stämningen i kommentarerna blir i nivån att jag är ”äcklig” och ”vidrig” och ”låtsasfeminist” och så vidare. Det är ingen trevlig nivå och gör ingen gladare. Jag hoppas ni vet att jag inte är helt dum i huvudet och såklart också funderar en massa hur man ska ställa sig till sådana saker (bra inlägg av emily dahl om detta här förövrigt). Ingen är genomond och jag försöker inte ”lura” er på något vis. Det skulle jag aldrig göra.

Sandra jag behöver hjälp!
Jag bor i en helt vanlig stad i Sverige, har inget jobb och bor fortfarande hos föräldrarna. Jag är 22 år!!! Jag orkar inte mer, men det FINNS ju inga jobb, och alltså kan jag inte flytta heller. Jag söker allt som verkar vettigt som jag hittar annonser på, har varit på några intervjuer men inte fått jobbet för att jag inte ”har tillräckligt mycket erfarenhet”. Nej, men ge mig jobbet så att jag FÅR erfarenhet då?
Drömmen är att fota/skriva och kunna leva på det men jag har förstått att det går inte om man inte har en jävla massa tur eller är 60+ och har hållit på med sånt hela livet. Men lite småjobb inom skriveriet måste väl finnas? Eller vad ska jag göra? Någonting måste hända nu. Och jag vill inte flytta ifrån den här staden… (Eller vill, jo det vill jag, men inte prick nu) Snälla kom med tips!
Oj vilken knixig situation, låter fruktansvärt jobbigt! När jag slutade gymnasiet skickade jag ut tjugotvå stycken CV’s till olika caféer och dylikt och fick ett enda svar, från en Seven Eleven på Valhallavägen där jag sedan jobbade ungefär ett år. Så jag fattar att det är svårt. Jag vette sjutton vad man ska göra, kanske be någon att se över ditt CV? Visst kan man typ gå gratis CV-kurser och sådant via arbetsförmedlingen? Rätt säker på det i alla fall, det kanske man kan kolla upp? Har någon annan ett vettigt tips säg gärna till i kommentarsfältet!

Hej Sandra! Jag har en fråga som egentligen är alldeles för sent påtänkt, men jag ställer den i alla fall: hur fasen packar man inför en utlandsflytt??? Det går ju bara inte! Att försöka pressa ner hela sitt liv på 23 kg är ju jättesvårt?
En annan sak jag funderar på är, hur överlever man sin första vecka i en helt ny stad, i ett helt nytt land med okända människor? I morgon bitti flyttar jag till Bryssel och jag är så nervös att jag sitter och pimplar vin mitt i natten för att jag tänker att det kanske blir lite, lite bättre då. Jag känner ingen och vet inte var jag ska bo. Det enda jag vet är att jag ska sova de första veckorna hos en kvinna som har katt och röker cigarr. Vilket i och för sig låter ganska härligt.
Det ska förstås bli superkul. Men läskigt. Men så tänker jag att om du vågade flytta över Atlanten, ja då ska väl jag klara att flytta 145 mil. Så ja, hur gör man för att stay strong så att säga?
STOR KRAM TILL DIG!
Hej! Oj nu har ju du redan rest, men till nästa gång, eller till någon annan som ska flytta: jag tror på att skriva listor och bocka av! Sedan är det ju inte hela världen om man råkar glömma något, det kan man hämta nästa gång man reser hem eller be någon att skicka. Jag kom på massor i efterhand som jag hämtade hem under jullovet. Men listor alltså! De är grejen! Jag skickade även rätt mycket i flyttkartonger via posten, det kostade ju lite grann men inte alls lika mycket som jag var beredd på. Angående att flytta utomlands och hur man ska tackla ensamhet och läskighet så lovar jag dig att det är framförallt mest spännande! Och allt det där som du lämnade hemma finns kvar, det försvinner inte bara för att du försvinner därifrån. Dessutom kan man ALLTID åka hem om man inte vill längre, och det är en ganska skön tröst. Människor lär man känna faktiskt, även om man inte tror det så dyker de alltid upp på något vänster. Hoppas du får det massvis av kul!

Har frågat förut, provar igen: en liten liten fråga bara: Har du inte tänkt på att laga niotillfem.se / com ? Slog mej häromdagen varför du bloggar via Rodeo.
Rodeo är ju mina bloggchefer! De sköter alla mina banners och annonser och samarbeten. Mycket mer bekvämt för mig.

Waaa. Sandra. Hur uttalar man Riche? Har bara sett det i skrift och har fått för mig att man uttalar e:et men det verkar ju dumt egentligen. Har funderat på detta i flera år men känner ingen som hänger där. Haha!
Haha <3 Det uttalas ”Rish”

har haft en diskussion med mina vänner om att vara kompis med någon man varit kär i. är så himla nyfiken på hur många av dina kompisar som är dina ex eller som du haft en crush på förr?
En del av dem, men inga namn nämnda! Omger man sig av så många vackra män är det klart att man råkar crusha på någon av dem i början. Nu däremot är jag bara väldigt kär i en enda perfekt person.

Här kommer en fråga som inte hör till inlägget. Det är så att min kompis är tillsammans med en kille. På den senaste tiden har vi varit ute och festat ganska mycket= träffar många killar. Och förra veckan träffade hon en kille ute som hon pussades med, och som hon senare i veckan träffades för att fika med, helt utan dåligt samvete och utan att hennes kille visste något om det. Nu börjar JAG må lite dåligt över det här, vill säga att hon inte ska göra som hon gör men vågar/ vet verkligen inte hur..
Nämen! Jag fattar att du mår dåligt och jag tycker du ska prata med din kompis. Du kan ju säga precis så som du skrev nu ungefär.  Typ, ”Hallå jag har tänkt mycket på den där killen du pussades med och sen träffade, jag vet att jag inte har med det att göra men jag kan inte hjälpa att tycka det känns fel och det skulle vara jätteskönt om vi bara kunde snacka lite om det så jag förstår hur du tänker.” Är man lugn och saklig brukar folk inte bli arga. Puss.

Ska det vara hål i strumpbyxan?
Haha nej inte med mening förstås.  Cirka alla mina strumpbyxor har hål i sig, orkar inte bry mig.

Jag undrar så vad din hårfärg heter? Har lust att testa den själv! Svara gärna om du hinner.
Färgar hos frisör så jag vet inte riktigt. De blandar massa olika.

Varifrån kommer skjortan?:)
Den kommer från ett märke som heter Boy by Band of Outsiders.

Hur lång är du? Utan att räkna in dina platå-doc’s, haha.
162 cm!

Hej Sandra! Jag vet att du får hundra sådana här frågor men du ger alltid så kloka svar! Jag har kollat efter en pojke i korridorerna ända sen jag började gymnasiet (vilket är ungefär 1 och ett halvt år nu). Jag är relativt blyg, och han väldigt blyg men på nyår var vi på samma fest och jag tänkte att jag ska börja det här året starkt med en nyårskyss från honom. Och det fick jag, och sen dess har vi hamnat på samma fester och hånglat ungefär på alla av dem. Men nu till problemet, när jag träffar honom i skolan har jag ingen aning om vad jag ska säga. Vi går i helt olika delar av skolan, så vi springer inte på varandra så ofta, men när vi gör det blir det mest bara ett litet hej, hur är det? och sen skynda vidare. Och jag känner att jag vill att det ska vara mer än så, men det är fortfarande inte på en nivå där jag kan fråga om vi ska ses över en fika eller liknande. Så jag undrar om du har några bra tips?
SVÅRT! Jag känner såå igen mig i den här situationen och hur man skulle bete sig mot varandra i skolkorridorerna när man om helgerna umgicks på ett helt himla annat sätt. Mitt tips till dig är kanske att ta upp det när ni hånglar nästa gång? Kan man inte säga rätt lättsamt typ, tycker inte du att det känns weird när vi hälsar i korridorerna som om vi aldrig gjort det här vi gör nu? Hur tycker du vi ska hälsa?
Så kan man väl säga? Det tror jag i alla fall inte skulle skrämma iväg honom eller så, han har säkert tänkt i samma banor. puss.

Hej sandra, jag har ett problem som angår dig… Nämligen så drömde jag om dig inatt, jag skulle vara med dig och dina vänner och spela tärningsleken men du var så jäkla otrevlig mot mig! Ville inte hjälpa med reglerna och typ suckade åt allt jag sa. Nu idag när jag öppnade din blogg kände jag att den känslan satt kvar lite i kroppen, jag känner lite motstånd till dig eftersom jag plötsligt har fått uppfattningen av att du är sjukt taskig… Snälla säg att det inte är så, att du är precis så trevlig som det framstår i bloggen? Eller är det bara fejkat för att ingen ska veta hur otrevlig du är egentligen?
Åh nej Förlåt :'( Jag hoppas ändå att jag är helt okej i verkligheten.

första bilden tagen av christian gustavsson.

.
Translation. Please read by clicking ”in english” below FAQ.

Fantastisk helgfrukost ju! Men vad äter du på vardagarna? Jag är så himla dålig på frukost, och jag gillar all mat du lägger upp, skulle älska tips!
På  vardagar äter jag två knäckemackor, en med ost (just nu Port Salut) och en med kräftost, samt ett löskokt ägg. Till det dricker jag te (förtillfället citronte).

Dum fråga kanske men: vad är en ångkokare?
Det är ganska exakt vad det låter som men här kommer wikipedias svar: Ångkokare är ett köksredskap som används för att tillaga mat genom att värma det i ånga. Ett vanligt utförande på ångkokare är en gryta i botten som är fylld till hälften med kokande vatten.Detta gör att det som ska kokas inte har kontakt med det kokande vattnet utan bara ångan som stiger upp från vattnet.

Jag har en fråga och du känns som rätt person att besvara den. Jag går just nu i trean och tar således studenten nu till sommaren. Efter att ha vinkat hej då till plugget i juni är min dröm att upptäcka världen på hösten. Jag älskar att resa och det är så mycket där ute som drar i mig. Får en kittlande känsla i hela kroppen av att veta att jag har världen framför mina fötter.
Nu till los problemos. Jag har ingen att åka med. Grejen är att jag har ganska många kompisar, men ingen av dom vill göra vad jag vill. De flesta vill plugga vidare direkt men jag är inte redo. Så, hur vågar man? Jag är LIVRÄDD för att kasta mig ut i världen och vara ensam. Det känns mörkt, otryggt och alldeles, alldeles…. Ja jobbigt bara.
Det spelar nästan ingen roll vart jag åker, men jag vill iallafall ha någon att åka med. Det behöver inte ens vara någon jag känner så bra. Hjälp.
Hej! Nu tänker jag såhär, det måste ju finnas massa roliga människor därute som är sugna på att resa. Kan inte ni skriva här i kommentarsfältet tillsammans med er e-mail (skriv e-mailen i kommentaren annars ser bara jag den), så kanske du kan titta efter där och höra av dig till dom? Klart du ska ha någon att resa med!

Do you feel like including a recipe for the pork buns in the future for us, please?
He used the recipe in the momofuko cookbook, maybe it’s out there somewhere on the internet? 🙂 Otherwise you can buy the cookbook here.

Åh Sandra, skulle inte du kunna skriva ett sorts inlägg där du berättar lite hur du hittade och lärde känna dessa fina personer i New York? Ni verkar som ett sådant härligt gäng åhh.
(och du måste ge Christian lite extra cred för den där taklampan från mig, JISSES VAD SNYGG)
Jag har gjort det en gång faktiskt! Kolla in här.

sandra, jag har tänkt så mycket på det här. hur gör man en sån där fotoautomat-strip om man är flera personer?? och så är det en på varje bild?? blir det att man turas om och springer ut och in liksom?? tycker det här är så förvirrande??
Det funkar precis så som du tror. Vi kutade ut från automaten och så hoppade den andra in innan nästa foto togs!

Alltså hans TAKLAMPA??! (Inte för att jag någonsin skulle ha råd) Men vart har han hittat detta magiska ting??
Den kommer från en affär som heter Restoration Hardware. Den ligger vid Union Square i New York.

Sandra hur gör man för att glömma bort killen som var så trasig och lärde känna en och som man tröstade i två månader och sedan helt plötsligt var man kär i honom och det slutade så olyckligt om man är inte ens vänner längre, hur gör man för att glömma honom helt? Hur gör man för att inte tappa den glädje som man kände när man pratade med honom och nu känns livet så jävla piss igen, ingen mening och dystert. Hur gör man för att sluta vara sur på sin omgivningen och längtar efter det där skrattet som var så nära varje dag som man pratade med honom. Han var så jävla trasig, jag hjälpte honom läka och nu är jag den som är trasig. Jag vill bara att allt som har med honom att göra ska vara över.
Jag kan inte mer om hur man kommer över någon än vad jag har skrivit tidigare. Jag har inga fler svar. Men jag lovar. Det kommer gå över. Här kommer jättemånga komma-över-länkar som jag har skrivit:
Att komma över någon.
När det gått tre månader.
Om att vara olyckligt kär.
En dagbok från 2007 som sträcker sig i tio månader.
Att träffa sitt ex efter ett halvår.
Att försöka orka resa på sig igen.
Om allt det som inte blev av.
Att inte kunna rädda varandra.
Om att känna sig ensam.
Att skaffa rebound.
Om hur viktiga vänner blir när något tar slut.
Såhär känns det.
När det tog slut.

Som någon annan sa: underligt att ingen reagerar mer på springtaxin. Kanske världens underligaste grej att be någon göra ett jobb för en och sen låta personen själv betala för jobbet. Nej fy usch. Eller närmare bestämt, det jag stör mig på är kommentaren ”inget särskilt farligt” efteråt, där du förminskar det riktiga illa i exempelvis en springnota eller att sno saker.
Ja alltså, med inget farligt menade jag mer att jag inte mördat någon eller rånat en bank. Och angående springtaxin, jag på något vis antog att ni förstod att jag var ung och dum och en engångshändelse, men det kanske inte var så självklart. Jag får dåligt samvete av minsta lilla sak och skulle aldrig någonsin komma på tanken att ta springtaxi såklart, men vi var 18 år och fulla. Här kommer historien:
Jag hade varit på Trädgården med två kompisar och vi skulle vidare till Spy Bar. Klockan var ungefär tre på natten, det var sommar och vi tog en taxi dit. Min ena kompis sitter i framsätet och börjar plötsligt må illa. Jag måste kräkas, säger hon och taxichauffören säger att det går absolut inte i hans bil så då ber hon honom att stanna vid Humlegården. Vi stannar vi kanten och helt plötsligt ropar hon SPRING till oss i baksätet och min andra kompis bara drar ur mig ur taxin och jag fattar inte vad som händer men vi springer och springer och kastar oss i en buske. Hjärtat klappar hundra slag i sekunden och jag frågar va 17 hände?!? och då hade de tydligen kommit överens om detta, pga var jättefulla och tyckte det var kul. Jag tyckte sådär, men sprang ju ändå liksom, så det var ju lika mycket mitt fel. Har aldrig någonsin gjort det igen. Det var den historien!

Hallå där Sandra. Tänkte bara fråga vilket fransserum du använder? Har alltid varit för feg för att använda något sådant men vore ju trevligt att testa tänkte jag nu för du ser ju döläcker ut!
Hej och tack :D! Jag använder en fransserum som heter Neulash. Men innan du börjar, läs kommentarerna i inlägget för många har ju dåliga experience av fransserum. Man får nog avgöra själv om man tycker det är värt det eller inte.

Lägenheten du hyrde i Paris, kan man hyra den? Såg så fin ut på dina bilder!
Nej den är inte till uthyrning längre, det var min mammas kompis lägenhet.

Hej Sandra! Jag har en fråga som säkert ställts rätt ofta, men hittar inte den någonstans. I alla fall: jag vet att du gjorde en utbildning på Berghs, men vilken? Och hur svårt är det att komma in? Är det svårt att hitta jobb efter det? Skulle vara jättetacksam för svar! Stor kram! E.
Jag gick den tvååriga reklamutbildningen som jag nu tror heter just ”reklam”. Jag utbildade mig till copywriter. Man ansöker på arbetsprover och inte betyg. Och ja, det är rätt svårt att komma in, men man ska alltid prova om man vill. Är man duktig, jobbar hårt och har en fin mapp när man kommer ut är det stor chans att man får ett jobb.

Sandra, kan man tycka om någon jättejättemycket och vilja bli ihop även om man inte riktigt vet om man är KÄR? Jag har nog inga fjärilar i magen men jag vill ju vara med honom typ hela tiden och han är världens finaste (och han tycker om mig). Tror du att jag är kär?
Kör bara kör! Bättre att prova än att ångra sig sedan att man inte gjorde något.

Jag antar att du redan gjort massa såna här inlägg förut, men jag har precis blivit singel och bor ensam i Stockholm. Mitt problem är att jag nu inte har någonting att göra på kvällarna. Mina vänner har sällan möjlighet att ses under vardagskvällar och nästan det enda jag har att göra är att kolla på tv, trixa på datorn, läsa, stirra i taket och plugga men det börjar bli lite långtråkigt nu. Så, snälla Sandra, kan du ge mig lite Stockholms-tips eller vad-man-kan-göra-i-sin-ensamhet-tips? Skulle uppskattas!
Hmm. När jag var själv som singel så brukade jag gå på bio. Det kanske låter läskigt och ensamt men är precis tvärtom! Skönt och trevligt och man kommer ut och får sitta i en mysig biograf och kolla på en film och äta popcorn utan någon som stör. Mitt bästa tips!

Är det lätt för dig att hitta killar? Alltså, du verkar ju, efter vad jag har läst, ha haft en del förhållanden med otroligt snygga killar. Mina erfarenheter är att de brukar vara väldigt fåfänga och svåra även fast de också tycker att jag är snygg. Det är ju det ytliga, men när man lär känna någon kan det vara så himla svårt att få dom att verkligen falla för en. Jag vet ju ingenting om dig riktigt, hur du är, men du verkar ha lätt för det där att ta vackra män med storm. Är det sant eller har du också det lite jobbigt ibland och inte får den du vill ha? Grubblar och jämför..
Haha knäpp fråga 🙂 Ja alltså, jag är ju lite svag för pretty boys.. Grejen med killar är att jag liksom inte riktigt bryr mig. När jag var singel och ute och såg någon som jag tyckte var het gick jag fram. Jag var sällan orolig vad han skulle tycka om mig, för just då kände jag ju inte honom och jag hade inte investerat mina känslor. Hade alltså inget att förlora. Kanske är det så att vackra män inte är vana vid det? Att någon bara raggar upp dom sådär bara. Jag vet inte riktigt. Jag säger bara hej. Men sedan när jag blir förälskad och osäker vad den andre känner blir jag blyg och analyserar varenda handrörelse, men just där i början, när man träffas. Då bara kör jag. Vill du hångla med en babe, bara gör’t. Mycket enklare än vad man tror. Och sedan angående när man lär känna någon, jag tycker att ofta såhär i vuxnare ålder är båda rätt duktiga på att känna av om kemin passar och om man tycker om varandra personlighetsmässigt och så.

Hej! Tänkte fråga hur du tar hand om dina dr martens, de med extra platå, de känns lite mer ”lackiga” än de klassiska. Ska jag använda vanlig impregnering? Puss!
Jag impregnerar de helt vanligt, funkar fint!

Dum fråga om att visa leg på krogar / barer i NY.. När du är i NY Sandra, visar du ditt pass? Eller har du t.ex ett internationellt körkort? Eller ett amerikanskt?
Visar mitt svenska pass. Dumt kanske men så är det. Har inget legg.

.

Translation. Please read by clicking ”in english” below FAQ.

Nu har jag varit jättedålig på att svara på kommentarer igen. Förlåt och pardon. Här kommer den senaste veckans frågor i alla fall.

Kommer boken gå att köpa den i en bokaffär?
Självklart. Och låna på biblioteket och sånt.

Hei Sandra!
Leser at du har flyttet rundt om i Stockholm masse i løpet av året og at det er vanskelig å få kontrakt på leilighet. Har lest det samme i andre svenske blogger. Hvorfor er det så vanskelig?
Det finns inte tillräckligt med lägenheter helt enkelt. Stockholm lider av bostadsbrist. Därför är det så vanligt att man flyttar omkring.

vet du om boken kommer til norge? vil lese den!
Den släpps i första hand på svenska förstås (sen får man se om den översätts senare, men hoppas!). Jag vet inte hur det fungerar med frakten på sajterna tyvärr, men jag såg att någon i kommentarsfältet köpt den på finska adlibris! kram.

Jag vill också ha den, men bor inte i Sverige. Eller har jag missat att den går att beställa utomlands?
Ingen aning hur det funkar med frakten på adlibris och bokus som sagt, det borde stå på respektive sajter! roligt att du vill läsa 🙂

SANDRA!!! S.O.S
jag & min kompis ska flytta till new york om några veckor, vi är båda 19 och tycker om alkohol. finns det nåt ställe vi kan gå till eller är det helt kört?
De är rätt hårda med legg här tyvärr. Jag vette sjutton alltså.. De leggar ju liksom mig och mina kompisar jämt jämt, till och med på vanliga sunkbarer, och vi är ju runt trettio. Klart det finns ställen, men man får nog testa sig fram.

Hej, är det möjligt att radera sin mejl som är synlig på denna sida från din förra blogg. Inte så lyckat av mig att publicera det för nu får jag en massa spam…. http://metrobloggen.se/niotillfem/tavling2/
Nej tyvärr, har inget inlogg till metrobloggen längre.

Pepp! Blir det bokfest?
Det blir det!

Man har ju hört, och läst, att New York är det ställe i världen där det är mest vägglöss..
Så har du träffat på några när du bodde där eller annars?
Och är det mkt kackerlackor och möss/råttor i husen?
Bed bugs är ett stort problem i New York men jag har inte råkat ut för det, tack och lov. Det verkar vara ett helvete att få bort. Kackerlackor har typ alla, mer eller mindre, det spelar liksom ingen roll hur man bor. Men de dyker främst upp på sommaren när det är som varmast, och om man inte håller rent. Jag hade allt allt allt i kylskåpet, knäckebröd, te, kryddor allt, för att minska att de skulle ta sig in hos mig. Möss har jag haft ganska många kompisar som haft, men jag har sluppit undan. Det är ju en rätt smutsig stad det här, och det kanske låter lite läskigt, men man vänjer sig faktiskt.

Vad hette det asiatisk/mexikanska stället?
Suzume hette det!

finis! hur föredrar du kaffet: svart, latte, cappuchino? har lite svårt att placera dig i kaffedrickarsläktet, men gissar med en liten skvätt mjölk? lördagspuss.
Bryggkaffe med mjölk tack! 🙂

Hur sjutton finansierar man en utbildning på Berghs? Det är ju bautadyrt. Hört att man kan söka stipendier, men det blir ändå väldigt kostsamt. Skulle kännas segt att behöva jobba och spara massa, massa för att ha råd… Buhu.
Stipendier, banklån och csn är några av vägarna. Det är dyrt ja, men jag tycker också att man märkte att de som tog lån verkligen verkligen ville gå på skolan, vilket gjorde att de satsade som sjutton och därigenom faktiskt kom därifrån med flotta drömjobb. Men absolut, det är himla mycket pengar.

Har du någon gång tidigare skickat in ett annat bokmanus och fått nej? Eller finns det andra tillfällen i livet då du har fått ett nej och hur hanterade du det i så fall? För alla oss som kanske lätt blir lite modstulna, hur tappar man inte motivationen liksom?
Jag skickade in ett gäng dikter när jag var typ arton år till ett gäng förlag. Poesi är ju inte direkt den största chansen att få utgivet, och nu såhär i efterhand var det ju inte så jättebra heller eh. Men jag minns det mer som att när refuseringsbreven kom så tänkte jag mer ”jaha, not surprised, men nu har jag vågat i alla fall”. Så mycket skit och skräp som kommer hända en i livet så man måste på något vis orka resa sig och skaffa lite skinn på näsan, livet blir så himla mycket roligare då. Det är så oerhört liten chans att bli utgiven, typ några promille, så man är ju verkligen med en himla stor skara folk om man blir refuserad tänker jag. Motivation går verkligen upp och ner men brinner man för något måste man bara våga satsa på det tror jag.

Hej fina Sandra! Har en liten fråga, hur lyckas du riktigt kombinera rökning med träning? Minns att du brukade springa mycket och långt men huuuuuuuuuur??
Har inget problem med det faktiskt! Kan springa långt även om jag röker lite ibland. Kanske i och för sig skulle kunna springa längre om jag inte gjorde det..

Mathieus flickvän? Gifte sig inte han med en av dina vänner nyss eller har jag blandat ihop honom med nån annan?
Haha det här är så knäppt att så många blandar ihop dom två. Alltså det finns två Mathieu i mitt liv. Mathieu, som bor i New York och som jag jobbat med och är en av mina nära vänner. Och så är min kompis Ea gift med en fransos som heter Mathieu. De har inget med varandra att göra 🙂

Hej Sandra!
Jag har en fråga till dig. Är det slut när en börjar tänka på andra killar? Typ när en ser en snygg kille på stan och en ba ”shit, honom vill jag ju knulla”, fast ens pojkvän håller en hårt i handen.
Jag vet inte vad jag ska göra. Läste din text om att göra slut och kände igen mig så idiotiskt mycket i det där med myggbettet som kliar. Känner att jag tänker för mycket på om vi verkligen gör varandra lyckliga. Och om vi faktiskt gjorde varandra lyckliga skulle en ju inte behöva fundera så mycket över det?! Hjälp mig.
SJÄLVKLART är det inte slut när du tycker andra killar är heta. Det finns så mycket heta män därute, vad ska man göra annars än att titta? Och det är ju helt ologiskt att man ska vara ihop med någon i många år och bara se den personen? Man kommer ju fortfarande tycka andra är vackra. Däremot om det kanske är många olika faktorer – typ du vill ligga med andra, men inte honom, du crushar i folk på jobbet men känner ingen fjärilar när han ligger bredvid osv osv, då kanske man ska börja fundera lite på varför det är så. Det kan verkligen bara vara faser som går över, men om det varit så en lång tid liksom. Annars tycker jag du ska fortsätta spana in snygga killar på stan. puss!

det här kanske är lite fel inlägg att fråga något sånt här på men jag kör ändå. du har ju skrivit en bok och jag har fått uppfattningen att ditt skrivande inte är i det mest ”klassiska” laget; alltså superstrikt med kronologisk ordning, mycket dialog, tempus osv. jag skriver också. har alltid trott väldigt mycket på mitt eget skrivande och tyckt jag är bäst men under hösten började en skrivandekurs (går sista året i gymnasiet) där vi skulle skriva en novell. jag förkortade en novell jag jobbar på, min bebis, mitt mästerverk som jag älskar av hela mitt hjärta. som jag tänkt ska erövra ungdomars hjärtan. men det enda min (obs, medelålderskvinna) lärare hade att säga var negativt. att det inte var skrivet i kronologisk ordning, att det var samma tempo igenom stora delar av texten och så vidare. det här känns så fruktansvärt konstigt då jag älskar den och alla jag låtit läsa den och tvingat vara brutalt ärliga har i princip bara sagt bra saker. visst har de också haft kritik att komma med med inte av samma sort. det jag vill komma fram till är, kan det vara så att man suger för att ens novell inte är ”korrekt” upplagd? eller ska man tänka att man ska skapa ett nytt sorts skrivande och bara lita på sig själv och verkligen inte bry sig om vad en 40årig lärare tycker? de som jag låtit läsa den är ungdomar och de har älskat den. kan det vara en generationsfråga? nu blev det lite flummigt här. har du tvivlat på ditt skrivande mycket? puss
Hej och grattis till att ha skrivit något du är nöjd med och tycker om! Bara en sådan sak är ju fantastiskt. Självklart är det så att allt inte står och faller med en enda person som tycker något. Det säger ju sig självt, trots att det är din lärare. Men eftersom du faktiskt stannat upp och börjat fundera kanske du ska testa några av lärarens idéer? Alltså för dig själv och ingen annan. Ibland kan ju någon komma med in-put man inte alls var beredd på, och sedan när man provar så funkade det ännu bättre. Du kan ju även förklara det här du skrev till mig till henne, så kanske hon kan förklara lite bättre vad hon tänkte på? lycka till! ps. sen vill jag också säga att jag tvivlar på mitt skrivande minst en gång om dagen, ibland tio. Jag skäms och hatar varenda bokstav alltså minst var tjugofjärde timme. Så att tvivla på sig själv är inget ovanligt, utan kommer och går för de flesta som skriver tror jag.

Du skriver mycket om kärlek men jag undrar om du någonsin tar första initiativet till att visa killen att du gillar honom? Vore verkligen väldigt fint om du kunde skriva om detta. Jag tror aldrig killen kommer våga säga något först i mitt fall så alla goda tips skulle betyda mycket!
Hej! Jag har skrivit om det här några gånger men så här tänker jag: killen är lika nervös. Så om man känner att det här blir ju ingenting alls av nåt, då får man nog bara chansa och hoppa. En sak som jag lärt mig hittills i livet är att gud vad enklare man kommer över någon om man vågar visa att man gillar den och gud vad man ångrar sig efteråt när man inte vågade. Internet kan vi tacka livet för, har ju gjort allt så mycket enklare. Adda och säg hej! Prata lite, dela intressen, var trevlig med överspamma inte (det gillar ingen). Fråga vad hen ska hitta på i helgen! Visa att du vill träffas. Jag vet inte om det behöver vara svårare än så. Förstår att det är läskigt men man blir modigare med åren och har man vågat en gång så märker man att det egentligen inte är så himla farligt, snarare tvärtom.

photo source.