Glad fredag! Idag är det dags för det nästsista kärleksbokklubbsavsnittet. Jag bjuder in bloggarna Linn Wiberg och Flora Wiström på fika och boksnack. Vi har alla läst Gunnar Ardelius bok Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket och i samband med den pratar vi om att göra slut.

Klicka play för att spana in.

Translation. Episode 3 of my little book series. Today we talk about break-ups.

Jag köpte Martina Haags Det är något som inte stämmer på en tisdag och hade läst ut den på en torsdag. Den gick inte att lägga ifrån sig.

Det är något som inte stämmer handlar om Martina Haag och Erik Haags uppbrott 2013 när han lämnade henne för en annan. Eller, karaktärerna heter andra saker i boken, men det är uppenbart att den är i högsta grad självbiografisk.

Boken är så himla utlämnande. Man kan verkligen känna hennes sorg mellan sidorna. Och så snubben, som bara reser sig upp, drar och struntar i att plocka upp spillrorna som blev kvar. Det orättvisa i att behöva bära hela den kasserade kärlekshistorien själv.

Vem som helst som varit med om ett uppbrott, även om man kanske inte är femtio år och har barn, kommer att känna igen sig i de här helt makabra komma över-faserna.
En bok om att överleva som jag läste ut på ett ögonblick för att det inte gick att sluta.

Skriv ut och sätt upp det här på väggen alla heartbroken lovers där ute.

Ikväll kommer min gulligaste person till New York och stannar en hel vecka för att sedan ta samma flyg hem som mig! Känns som att New York-vistelsen liksom börjar på nytt, som en semester i semestern. Inception-semester. Så himla lycklig över detta, nästan lite nervös. Kan knappt fatta att jag ska få hångla om några timmar!
En annan sak som är extra fin är att han fyller år idag <3
Här kommer därför ett medley med bilder på oss tagna de senaste månaderna:

Grattis på 28-årsdagen gullia Magnus vi ses snart!!

.

Translation. It’s my boyfriend’s birthday today and he is coming to New York this evening!

Här vare krönika igen. Går att läsa i tidningen idag eller på Metros sajt HÄR.
Eller här i sin helhet:

→
Han kommer till mitt högstadium med ett brännbollsträ under armen. Han har en svart bomberjacka och vax i luggen, en nedre tandrad täckt av genomskinlig tandställning. Han släntrar runt i korridorerna, drar sina skosulor efter sig och öppnar upp klassrum och tittar in. Jag står vid mitt skåp och iakttar honom. Vi är lika långa men i hans ögon glänser något jag inte har själv. Något förbjudet. Han vet saker jag inte vet, jag känner det.

Han står och spanar ut genom fönstret, ner över vår skolgård och snurrar slött brännbollsträt i luften. Jag håller krampaktigt om skåpsdörren, glömmer att ta ut böcker, gå till lektionen, titta bort. När jag andas ut – jag måste ha glömt av det sedan han steg in – möter han min blick. Jag stelnar till och han nickar åt mig, vinklar upp sin haka och kisar.

– Du, säger han. Du.

Jag tittar mig omkring men det är ingen annan än vi där.

– Hallå. Du, säger han igen.

Jag tar ett steg bort från mitt skåp, pressar fysikböckerna mot bröstet.

– Vad är det?

– Känner du Axel i 8B?

Jag skakar på huvudet. Han släpar trät längs med stengolvet och kommer närmare, det bildas en liten stig av smuts när våra avstånd krymper.

– Jag är här för att slå ner honom nämligen, säger han.

När jag inte vet går han. Dörren till trappuppgången går igen med en smäll och jag står kvar med dubbel puls.

Efteråt är jag olyckligt förälskad i tio månader och han kommer stundtals till platserna jag är på. En gång frågar han till och med om jag vill ha en cigarett. Han känner inte igen mig då, men han uppmärksammar min existens. Sedan rinner historien ut, hans namn bleknar och ersätts av andra. Men de delar alla samma kisande blick, samma sätt att titta utan att egentligen se mig.

Femton år senare är jag trettio år gammal och går förbi min gamla högstadieskola tillsammans med min pojkvän. Vi är på väg över gatan, han har sin hand i min men stannar upp när jag börjar gå.

– Vänta, säger han. Vänta, det är fortfarande röd gubbe.

Och då drabbas jag av omedelbar hjärtklappning för att scenen inuti skolan är så nära i avstånd men tusentals mil bort på samma gång. Tänker att varför finns det ingen som skriver böcker, gör filmer, och komponerar musik om han som väntar in grön gubbe vid trottoarkanten. Är romantiseringen kring den svåra, otillgängliga, så djupt rotad att han blivit en självklarhet? I så många år har jag förväntats tråna, följa efter, vara maktlös. Försökt bli sedd, haft ett fjortonårshjärta som imponerats av brännbollsträn.

Så. Alla ni som ringer era mammor på helgen, som lämnar tillbaka borttappade plånböcker, som alltid ställer in disken. Som väntar på grön gubbe. Ni är så himla fina. Ni får den här krönikan av mig.

Och dessutom – när en ung man med snäll blick blixtrar till, lägger en hand mot ens bröstkorg, pressar sina läppar mot ens egna – tro mig, inget slår den fladdrande känslan.

.

Translation. A column in the Metro newspaper today.

Idag är en speciell morgon! Nästan så att jag inte kunde sova inatt. Ikväll flyttar vi nämligen in i vår lägenhet igen. Sova i en egen säng, laga mat i eget kök och kanske framförallt – bara få komma hem. Sitter i och för sig lite på helspänn att jag ska få ett telefonsamtal om att det är uppskjutet igen. Men hoppas hoppas hoppas verkligen inte.

Hur som haver var det inte det som detta inlägg skulle handla om. Vad det istället ska handla om är att i helgen ska jag spela in webb-teve för bloggen, och tänkte be om er hjälp!
Jag har en tid tänkt på ett litet tv-format som skulle passa på niotillfem, och tillsammans med Metro och produktionsbolaget Anagram ska det nu bli av. Det är så roligt att det satsas lite rejälare på bloggandet, att jag helt plötsligt får hjälp av ett helt litet teve-team för att skapa innehåll till er! Mycket flott.

I helgen spelar vi in fyra avsnitt av en bokklubb med kärlekstema. Jag har bjudit in kompisar och i varje program tar vi upp en bok med en särskild kärleksvinkel, talar om boken men även om själva temat i stort. Programmen kommer vara uppdelade i 1. otrohet, 2. olycklig kärlek, 3. förälskelse samt 4. när det tar slut. 

Vi kommer även ta upp en läsarfråga på varje tema och försöka svara på den.
Så. Nu undrar jag alltså om ni har något kärlekstrubbel ni vill att vi ska försöka lösa? I sådant fall är ni hemskt välkomna att ställa en i kommentarsfältet.

Och har ni andra förslag på saker ni vill att vi ska ta upp inom varje temas ramar så hit me. Sitter och skriver manus och intervjufrågor i detta nu.
Puss.

.
Translation. This weekend we’re producing a little book club series about love that will be airing in my blog during this fall!