Bloggar är min bästa källa för inspiration. Alla är jämt så fina, tänker så vettigt och äter så goda grejer. Denna vecka har jag inhandlat två grejer på grund av just bloggläsande.

I torsdags när jag satt på tunnelbanan och läste bloglovin hade Isabelle uppdaterat om en ny kjol. Finaste kjolen jag sett på länge. Gick på riktigt av direkt vid nästa station och styrde kosan mot butiken.

Hur fin? Högmidjad i mörkblå denim och knappar hela vägen. Min blir inte riktigt lika fint minikort som på Isabelle i och med att jag är kortare än henne, men det gör inte så mycket. Från Zara.

Det andra inlägget var Julia som hade gjort en middag på röding och färskpotatis. Började fundera på varför jag aldrig lagar fisk hemma. Och röding som är så gott också.

Sagt och gjort. Gick till mataffärens fiskdisk och beställde en hel röding filéad till mig och Magnus.

Stekte med salt och peppar och serverade med klippt gräslök samt kokt färskpotatis, rödbetor, sparris, ärtor, vårlök och pepparrotsvisp! Alltså så gott.
.

Translation. Two bloggers I’ve been inspired by this week: Isabelle who had a new skirt and Julia who had made a summery dinner.

Tabbouleh är en persiljesallad från Libanon gjord på bulgur, tomater och mynta bland annat. Nu när det är försommar och allt som är färskt i butiken smakar så mycket kan man göra himla goda tabbouleh-versioner! Vet inte om de FÅR kallas tabbouleh då i och för sig. Hmm. Nu gör jag det ändå.

En slags tabbouleh jag gjorde igår.
Du behöver:
– Bulgur
– Selleri
– Hasselnötter (krossade)
– Granatäpple
– Rädisor
– Gurka
– Citron
– Körsbärstomater
– En vitlöksklyfta
– Persilja
– Mynta
– Matyoghurt

1. Sätt på kastrullen och koka bulgur. För två personer behöver du ungefär 1,5 dl bulgur och 2,5 dl vatten. Koka upp vattnet, lägg i bulguren och sjud under lock på låg värme ungefär tio minuter.

2. Så här mycket som på bilden här över behöver man för två personer ungefär. Skär allt i mindre bitar helt enkelt, plocka ur kärnorna ur en skiva granatäpple och riv vitlökslyftan.

3. Mynta får vi inte glömma heller!

4. Blanda ner allt på skärbrädan utom granatäpplena och citronklyftan i bulguren när den är klar. Salta, peppra. Squeeza över en rejäl klyfta citronjuice.

5. Sprinkla över granatäpple och servera med matyoghurt med krossade hasselnötter på.
Servera direkt och ät upp!
.

Translation. A recipe of tabbouleh with some extra flavors like hazelnuts, pommegranate, cellery and radish.

Kokböcker är ju en himla härlig sak att köpa/få/ge bort/äga. Jag tänkte att vi skulle spana in vilka som vi har hemma hos oss. Jag lagar sällan mat efter recept, men tycker ändå att kokböcker är himla härligt för inspiration och för att komma på eller våga prova nya kombinationer och smaker.

Mera Vego köpte jag på bokrean och är en finfin vegetarisk kokbok.

Recepten är moderna och inte ”klassiska” vegetariska eller hur 17 man ska säga. Eller såhär: jag tycker verkligen inte om kidneybönor och linser och sådant där som många vegetariska recept brukar innehålla och i den här boken finns få av dem.

Alla recepten går även att göra om till veganska om man vill!

Easy Gourmet är skriven av min favoritmatblogg I am a food blog. Allt är gott härinne.

Mycket asiatiskt och amerikansk mat i en strålande mix.

Här är förresten ett blogginlägg från när jag och Magnus lagade en maträtt från denna bok.

Magnus älskar allt Jonas Cramby tar i. Mackor är hans senaste bok och innehåller just mackor.

Mina favoriter i boken är alla asiatiska. Som pork buns.

Och olika sorters banh mi <3

Where Chefs Eat är egentligen inte en kokbok utan en restaurangguide.

Hela världen (typ) är samlad med världens bästa kockars favoritrestauranger. Detta är ju förresten en superfin present till någon som tycker om att resa och äta.

Den här kokboken fick jag av min mamma på min födelsedag. Buvette är min favoritrestaurang i New York, så känns fint att ha en liten bit av den hemma ^^

Denna innehåller klassisk fransk restaurangmat, men ganska komplicerad och lite tjusigare. Bra om man vill impa på någon.

Den innehåller även många roliga små tips. Som här: vilka grejer man bör ha i sin hemmabar.

Den här fina boken, Eat With Your Hands, köpte Magnus på bokrean. Den är skriven av kocken som bland annat har restaurangerna Fatty Crab och Fatty ’Cue i New York. Åt förresten pork buns på Fatty Crab förra söndagen. Gudars skymning så goda.

Mycket asiatiskt och mycket skaldjur i denna bok. Spana in det här hummerknytet. <3

Momofuko är en av mina favoritasiater i New York. Det är väl kanske ett genomgående tips i det här inlägget inser jag nu, att köpa kokböcker från restauranger man gillar utomlands!

Momofuko är världskända för sin ramen som man exempelvis hittar i den här boken, och massa annat gott asiatiskt.

Det här är Magnus senaste kokboksköp. Den heter In Search of Perfection och handlar – som jag har förstått det – om en kock som bestämmer sig för att hitta det ultimata receptet av klassiska rätter. Alltså ska varje recept i denna bok vara det bästa av det bästa typ.

Till exempel är kapitlet om spaghetti bolognese tjugo sidor långt om vägen till de rätta smakerna, innan själva receptet serveras.

Det var våra kokböcker! Hoppas ni tyckte om genombläddringen.

.

Translation. Our cookbooks at home. Read the caption by clicking the google translator button in the right frame below my profile.

Idag är det ju röd dag, vilket innebär att man kan vila framför en skärm precis hur mycket man vill. Här kommer därför ett filmtips och ett serietips på det strålande temat mat.

Like Water for Chocolate eller Como agua para chocolate som den heter på originalspråk (eller Kärlek het som chili när den först kom ut på svenska..) är en mexikansk film från 1992. Den handlar om Tita, en ung kvinna som bor med sin mamma och sin två systrar i en by i Mexiko någon gång i början av 1900-talet. Tita är djupt förälskad i Pedro, men får inte gifta sig med honom för sin mamma. Deras familj har en tradition att den yngsta dottern måste vara ogift hela sitt liv och istället ta hand om sina föräldrar.

Historien, som är en sorglig sak, berättas av Titas barnbarn genom läsandet av Titas kokbok. För det här är på många sätt en historia om mat.

Alla metaforer kring kärlek i filmen är om mat (hur fin var inte den här?) och Tita lagar och bakar sig genom sitt liv för att lugna sitt hjärta. Hon upptäcker att hon har någon slags magisk kraft som för över hennes känslor till rätterna och sedan smittar av sig på dem som äter. Himla fin film tyckte jag, om omöjlig kärlek blandat med ett fantastiskt mexikanskt kök. Finns på netflix.

Mitt andra tips är Netflix-serien Chef’s Table där vi får titta in i några bland världens bästa kockars kök. SÅ fint foto som ni ser, man blir väldigt hungrig.

Mitt favoritavsnitt var rimligtvis det om italienaren Massimo Bottura, som driver världens tredje bästa restaurang, Osteria Francescana. Vad jag tycker är fint med Chef’s Table till skillnad från många andra är att de berättar historien från början. Här till exempel hur Massimos pastaintresse uppstod.

Kan så relatera till detta ^^ Hoppas jag blir italienare i nästa liv.

Hur fina namn har inte rätterna på hans ställe btw?
Hur som helst fin serie om man vill plocka hjärnan på mästerkockar och samtidigt se massa magiskt foto på mat som lagas.
.
.

Translation. Two netflix tips with a food theme: The Mexican love story Like Water for Chocolate and Chef’s Table, a series that goes inside the lives and kitchens of six of the world’s most renowned international chefs

Här kommer lite olika mat jag tuggat och svalt.

En kväll gjorde jag och Magnus en upphottad version av klassikern tunnbrödrulle. Med chorizo, klippt gräslök, picklad rödlök, rostad lök och några skvättar limesaft över. Och majskolv som side.

Här är en lunch jag äter väldigt ofta: champinjoncrêpes från Picard. De är så HIMLA goda. Just den här dagen blev det med äggröra, ärtor och philadelphia cremoso som smakar typ som boursinost. Gott alltså. Är inte så där jätte-fantasifull kring mina luncher, snor mest ihop något av det jag har hemma.

Oliver i sängen en eftermiddag.

Här en nudelsoppa med kokosmjölk efter detta recept, men med nudlar istället för räkor.

Förra veckan testade jag att äta det här nya bönpasta. Det är alltså ”pasta”, men helt gjort på edamamebönor. Jag ger det ändå helt okej betyg, 3 av 5. Men man får nog tänka på det som något annat än just pasta, mer som ett roligare sätt att äta bönor typ. Jag gjorde min med massa pesto, soltorkade tomater, gräslök och parmesan.

Här är en somrig bas som är lika god till pasta som risotto eller kanske matvete. Jag tog i varje fall spaghetti pga spaghetti är det godaste vi har här i världen. Så: Hacka en klyfta vitlök, en schalottenlök, en näve färsk salvia, bladen från en kvist rosmarin och en näve persilja och fräs på ganska låg värme i massa god olivolja och salt tills allt mjuknat. Blanda ihop i exempelvis spaghetti då och addera lite getost och salta & peppra. Salvia är en underskattad krydda som ger en väldigt fin och speciell smak.

Det här lagade Magnus till mig i förrgår till middag. Hembakta bao-bröd, revbensspjäll med barbequesås, koriander, chilipicklad gurka, sesamfrön och sjögräs. Som att äta på någon slags flott restaurang en helt vanlig måndag. Otroligt gott.