tankar.

krönika nummer 15.


Med en mycket dramatisk rubrik kommer här den femtonde krönikan för Sofis Mode. Den handlar om en av mina största ångestar (nytt ord), att bli äldre. Och det får man ju tycka vad man vill om men jag vill DÖ för att jag inte kan stanna tiden och vara precis såhär gammal i alla fall tio år till. Jag får ibland bloggkommentarer som undrar om det inte börjar bli dags att skaffa barn och foträta skor nu. NEJ säger jag. Jag ska vara vaken alla fredagsnätter tills det inte går mer. Jag vill inte växa upp på sättet det förväntas, inte på ett bra tag i alla fall. Tack och hej så var det med det! Finns i butiken från och med idag!
.


This post is for my Swedish readers. It’s a reminder that my 15th column in the magazine Sofis Mode is out today. It’s about how I never want to grow up.

en uppdatering.


photo: keiko taguchi

Hej fina ni.
Jag börjar äntligen må lite bättre nu. Var tvungen att förlänga min vistelse i Sverige för att det helt enkelt inte gick att flyga. För att göra det hela värre så blev jag allergisk mot min medicin och vaknade på tisdagen med uppsvullet prickigt ansikte och svårt att andas, så då fick jag tillbringa ytterligare nio timmar på akuten med diverse sprutor och annat trist. Nu äter jag förhoppningsvis rätt piller och det gör inte lika ont i bröstet längre. Har bokat en biljett hem på lördag. Längtar till min säng och till ett vårigt New York och till att må bra. Men det har också varit fint att först bo hemma hos Michelle & Jenny och ligga i sängen och hinna prata om tusen olika saker och sedan på tisdagsnatten flytta hem till min mamma och få nyponsoppa och hundpussar. Efter helgen kör jag igång som vanligt här. Tills dess fortsätter jag vila och titta på tv-serier. Nu vet ni.
Puss.
.


I’ve been sick this week. I woke up last Friday with an extreme pain in my chest and had to go to the emergency room. After what felt like a zillion tests it seemed to be this weird muscle spasm (I think that is what it’s called in English) next to my rib cage. I could barely walk for several days which kind of sucked. On Tuesday I woke up with a hard time breathing and rashes on my face. I called the hospital and they told me to come back immediately. Apparently I was allergic to my medication. Now I am finally starting to feel better and I am flying back to New York in 2 days.

krönika nummer 13.


Trettonde krönikan för Sofis Mode finns ute från och med idag. Har skrivit om en av de svåraste känslorna jag haft, den när jag slutade vara kär i min expojkvän. Jag ville inte att det skulle vara så, jag mådde så dåligt över det, skämdes. Och jag hade ingen att prata om det med, alla tyckte ju vi var ”så bra” och skulle ”vara ihop för alltid”. Jag vet att det är många därute som sitter i sina hem med sina pojk&flickvänner och inte gör slut gör att ”man aldrig kommer hitta en sån fin person”. Tro mig, de kan vara hur fina som helst, men känns det inte bra längre spelar det ju verkligen ingen roll. Jag säger inte att man inte ska kämpa för sitt förhållande, för det är klart man ska. Men det ska banne mig kännas som en Disneyfilm då och då också. Var inte kvar i något som gör dig ledsen. Då förtjänar ni båda att bli sönderhånglade av någon som är så jävla kär i en.
I sin helhet:

Vi sitter på en indisk restaurang på Bondegatan. Det var fyra dagar sedan som du sa att vi kanske borde äta ute någon gång. Vi är studenter och hundrafemtio kronor för en tikka masala kommer kännas resten av veckan. Vad som känns ännu mer att att jag sitter mittemot och tänker på att jag inte tycker om dig.

Jag delar naanbrod och doppar i en gräddig sås och dricker en starköl ur ett stort glas med en avskavd logotyp på. Det är sommar och de har fönstren på vid gavel och utanför ramlar det förbi alkoholister som varit på baren nere vid hörnet sedan i förmiddags. Du sitter bredvid i en vit t-shirt och suger på en grönsak. Jag funderar på hur lång tid det har gått sedan du sa något senast. Du rör om med en sked i en rykande gryta, äter lugnt och koncentrerat. Vi tittar ut genom fönstret, ser hur tre indietjejer i femtonårsaldern rullar en cigarett som de sedan delar på, bredvid står en stadsduva och sliter sönder ett kvarglömt hamburgarlock. Någon som hänger upp tvätt i ett fönster på tredje våningen, en katt som pressar sig mot en grön kruka med pelargonier i. Jag hinner registrera varje atom och kaksmula för att vi inte har något att säga till varandra. Jag vet inte ens hur jag ska påbörja en mening.

Vi bor ihop, sover ihop, ser samma tv-program, lagar linssoppor och det där joxet med bulgur som du gillar, men vi pratar inte med varandra. Vi borstar tänderna ihop framför spegeln och du kysser mig hejdå när du springer till ditt extrajobb om morgnarna men i mellanrummen ekar väggarna och jag har datorn i knäet och du zappar mellan kanalerna. Och nu sitter vi mittemot varandra på en indisk restaurang på Södermalm. Det är tidigt 2000-tal, tiden innan internet på mobiltelefonerna så vi kan inte ens gömma oss bakom dem, visa någon rolig video med en katt som jagar en fågel. Det är bara du och jag, ett naanbrod och två portioner tikka masala. Jag tittar på klockan och ser att vi har varit tysta i precis fyra minuter. Och det vrider sig någonstans i kroppen och jag lägger ner besticken och säger,
–  Vi har ju ingenting gemensamt egentligen.
Och du slutar tugga, tittar upp, tittar mig rakt i ögonen och svarar,
– Men sluta, så är det väl inte.
Och sedan är det inte mer med det. Vi betalar, jag tar med halva min portion i en brun papplåda och vi tar tunnelbanan hem till vår lägenhet med en 120-säng och ett inramat fotografi på oss i hallen. Och jag ligger vaken på natten och tänker att jag är tjugo år och hundratjugo på samma gång. Och du andas tungt och stilla, sover drömlöst med armarna runt omkring mig och jag har aldrig har känt mig mera ensam.
.


This post is for my Swedish readers. It’s a reminder that my 13th column in the magazine Sofis Mode is out today. It’s about loosing feelings for someone and how hard it is to deal with that.

glad 8 mars!

Glad 8 mars och internationella kvinnodagen! För att fira kommer här en repris på feminist-frågestunden som jag hade för 3 år sedan, när ni fick fråga vad som helst om feminism. Frågorna är besvarade av mig, Nina och ett fantastiskt gäng som pluggade på centrum för genusstudier på Stockholms Universitet som jag kontaktade och undrade om de kunde hjälpa till.

 

Vad är feminism?
Feminism innebär att man tycker att kvinnor ska vara jämställda männen. Att kvinnor ska ha precis samma förutsättningar som män på alla olika plan. På jobbet, i hemmet, i skolan och överallt annars. Att det helt enkelt ska vara rättvist.

Betyder feminism att kvinnor vill vara ”över” männen?
Nej det gör det inte. Det betyder att alla är precis lika mycket värda.

Jag vill inte kalla mig för feminist, men jag är för jämställdhet!
Det är såklart upp till var och en om de vill kalla sig för feminist eller inte. Men är du för jämställdhet har du något gemensamt med feminister. Feminismen arbetar för att män och kvinnor skall vara lika mycket värda. Feminister tycker att världen inte ser ut så just nu och det gör att det uppstår massor av orättvisor som inte ska finnas mellan människor. Kan du skriva under på det tänker du som en feminist.
Nästan alla mansdominerade yrken är bättre betalda än kvinnodominerade. Män tar ut mindre av föräldraledigheten än kvinnor, vilket leder till att kvinnor tjänar mindre än män. Fler män än kvinnor sitter på maktpositioner så som chefsposter och de tar större plats i politiken. Det här är något som vi alla måste jobba på att ändra.

Finns det olika feminsmer?
Feminismen är inte en enhetlig rörelse, precis som vad som helst egentligen. Det finns socialistiska feminister, liberala feminister, radikala feminister, radikala socialistiska feminister och så vidare. De olika rörelserna har ibland olika idéer om hur vi ska komma till rätta med problemen. Kanske finns det en särskild feminism som passar dig? Vill du veta mer om de olika feministerna finns det en bra bok som heter Feminism av Lena Gemzöe. En lättläst bok som beskriver feminismen på ett bra sätt. Men för de flesta feminister räcker det med att kalla sig feminist för att folk ska förstå vad de står för.

Borde man inte bedöma människor efter individer istället för kön?
Det är precis det feminismen vill. Skulle världen vara helt jämställd skulle man aldrig bedömas efter sitt kön utan personligheten skulle vara det allra viktigaste.
Men så ser det inte ut nu och det vill feminismen förändra.

Kan killar vara feminister?
Javisst. Vem som helst kan vara feminist. Om en kille tycker att en man och en kvinna ska vara jämställda så borde han kalla sig feminist.

Jag vill vara hemma och baka. Kan jag ändå vara feminist?
En feminist vill inte att människor ska placeras i fack. De tycker att det ska vara lika självklart för en kille vill vara hemma och baka som en tjej. När världen är jämställd ska alla få följa sina drömmar oavsett kön. Så, ja klart du kan vara feminist om du vill vara hemma och baka.

Varför finns det så mycket fördomar om feminister?
Feminister ifrågasätter en rådande ordning. Det kan många tycka är läskigt. Alla som någonsin har ifrågasatt hur världen ser ut får ta smällar, oavsett vad det handlar om. Om man tänker på fördomar i överlag har det väl alltid funnits ett visst mått av sanning som sedan spökat vidare. Klart att det säkert har funnits ett knippe feminister som hatat män men det betyder inte att alla andra feminister gör det. Precis som att alla vänsterpartister inte är kommunister och precis som att alla andra fördomar nästan aldrig stämmer i alla andra grupper.

Ser en feminist ut på ett speciellt sätt?
En feminist kan se ut precis hur som helst. Men självklart finns det säkert människor som man kan ana har en viss politisk ställning eller brinner för en speciell sakfråga. Exempelvis kanske man kan se om en människa brinner för miljöfrågor på grund av ett budskap på en tygkasse. Precis på samma sätt kan man säkert ana om någon kallar sig feminist och brinner för de frågorna. Men samma sak galler tvärtom saklart. Det finns antagligen fler människor man inte skulle tro vid första anblick att de var miljöaktivister, moderater eller feminister.
Feminism handlar om ett synsätt och inte om ett utseende.

Men med det sagt så ifrågasätter också feminister all den här utseendehysterin. Ska verkligen en sextonårig flicka känna ångest över att hon glömt att raka benen när hon ska hångla? En feminist tycker till exempel att raka benen ska kännas som ett val och inte som en regel. Ingen ska behövas tvingas in i en utseende-mall. Då kanske en feminist väljer att inte raka sig om en ståndpunkt. Hela poängen handlar om att känna sig stark och trygg i sina val och inte känna att man måste göra det som forväntas av en.

Vad är genus?
Genus kallas de skillnader mellan man och kvinna som inte är biologiska. Till exempel har kvinnor bröst och inte män – det är skillnader från födseln och är alltså inte genus. Men att kvinnor skulle ha svagare psyke eller skulle bry sig mer omvårdnad och vara känsligare – det finns det inga exakta studier på.
Feminister kallar det här för ”genus”, sådant som växt fram för att vi lever i ett samhälle där kvinnor redan från början får placeras i det facket, och män i ett annat.
Till exempel gjorde man tester på att om man satte på en bebis en rosa mössa sa alla vuxna ”men vilket söt liten flicka!”. Om man satte på bebisen en blå mössa sa de istället ”vilket stor stark pojke!”.
Alla sådana grejer gör att man lätt blandar ihop vad som man fick från födseln och vad som man har lärt in små barn som blir till vuxna sen dagen de öppnade ögonen.
Feminister tycker att alla de har skillnaderna som många människor hela tiden vill framhäva nekar kvinnor och män till samma rättigheter. Alla måste få chansen att växa upp och bli precis vad de vill, utan att någon dömer dem på grund av deras kön.

Diskrimineras inte män också?
Vissa feminister inom historien har varit skeptiska mot att man ska tycka synd om män som i alla tider varit ”över” kvinnan och alltid haft fler rättigheter. Men idag tycker de flesta att i det samhälle som vi lever i nu så kan varken kvinnor och män själva välja fritt vilka egenskaper, intressen, reaktioner eller åsikter de ska ha. Det finns ”spelregler” som vi förväntas följa på olika sätt beroende på om vi är män eller kvinnor. Självklart spelar även ens egen personlighet in, men det finns en struktur, en så kallad genusordning, som att det inte riktigt är okej för män att visa att de gråter eller för kvinnor att ha ”för” mycket sex. På det här sättet kan både män och kvinnor bli diskriminerade, eftersom de bedöms utifrån hur ens kön ”bör” vara. Ett exempel är när föräldrar skiljer sig. Där tas det fortfarande ofta upp argument som tillexempel att kvinnor är bättre föräldrar.

Hur mycket skiljer sig män och kvinnor från födseln?
Det vet ingen. Man vet att det finns olika kroppsdelar och olika hormoner som skiljer oss åt. Men mer vet man inte. Men egentligen, spelar det här någon roll? När dömde vi senast hudfärger och länder i dessa teorier? Det som spelar någon roll är att alla ska vara lika mycket värda och ha precis lika stora förutsättningar att leva sina liv så som de själva vill. Det handlar om mänskliga rättigheter, att bedömas utifrån en själv och inte hur man ser ut, vart man är född, vilket kön eller hudfärg man har.

Är det verkligen bra att helt ta bort manligt och kvinnligt?
Det är väl klart att man inte vill sudda ut några egenskaper som är bra, utan bara sudda ut att de hör till ett särskilt kön. Människor måste få mer frihet att utvecklas som individer och inte begränsas av vad som förväntas av dem på grund av att de är tjejer eller killar.

När har man fler fördelar i samhället?
Män tenderar att anställa män –> män fler höga positioner i arbetslivet –> män tjänar mer pengar –> män får större frihet.
Män har långt många fler fördelar än detta men det som är bra är att ju längre tiden går desto mer jämnas det ut.
Det är viktigt att förstå, framförallt för dig som väljer att inte kalla dig feminist. Det som du antar är helt självklart har inte alltid varit det. Det är feminister som har drivit fram att kvinnor ska få de rättigheter vi har idag.
Här är ett par exempel, och märk att årtalen inte var för speciellt länge sedan:
1864 – Mannen förlorar laglig rätt att aga sin hustru
1872 – Kvinnan får själv bestämma vem hon ska gifta sig med
1921 – Första gången kvinnor får rösta
1946 – Avskaffande av kvinnolöner (kvinnolöner=lägre lön för kvinnor)
1964 – P-piller godkänns i Sverige
1970 – Jämställdhet inskriven i läroplanen
1975 – Kvinnan bestämmer själv om abort t.o.m. 18:e havandeskapsveckan
1980 – Lag mot könsdiskriminering i arbetslivet införs
1983 – Alla yrken öppna för kvinnor – även inom försvaret
1991 – Jämställdhetslagen kommer till
2005 – Ny sexualbrottslag. I den förra lagen var det okej att våldta kvinnor som var jättefulla eller medvetslösa just för att de inte sa ”nej” (svårt att säga nej om man är medvetslös..). I den nya lagen gäller inte det.
Så glöm aldrig det, att det är feminister som drivit fram att de här viktiga lagarna, och bara det vore anledning nog till att vara feminist, för utan dem hade samhället sett helt annorlunda ut idag.

Vilka yrkesgrupper i Sverige behöver fler kvinnor?
Alla yrkesgrupper mår bra av att vara så blandade som möjligt. Det är dumt att tänka att män är mer lämpade för något än en kvinna och tvärtom. Och kom nu inte och säg att byggarbetare är ju en självklart att det ska vara mer män. Kvinnodominerande yrken som exempelvis undersköterskor har enormt mycket tunga lyft – helt utan byggarbetarnas hjälpmedel. Man ska alltså inte låta sig luras av yrkestitlar. Militären hade länge inga kvinnor alls (det var till och med olagligt innan 1983) och nu är det massvis. Och fler och fler fröknar på dagis är killar. Att överhuvudtaget tänka att man på grund av ett kön inte är lämpad för ett yrke är galet. Alla måste få en chans att dömas individuellt.
.


Happy International Women’s Day! Here’s a 3 year old Q&A about feminism. The questions are answered by me, my friend Nina and three lovely gender studies students at the university of Stockholm. Read in Google Translator by clicking ”in english” below FAQ.

krönika nummer 12.


Ny krönika ute i Sofis Mode idag! Handlar om äventyr, något av det viktigaste som finns. Det måste hända lite knäppa saker då och då för annars får jag totalångest över att jag ligger här i min säng en kall tisdagkväll i mars och bloggar. Ja, så det handlar den om, nya människor och upplevelser man aldrig glömmer bort. Finns ute i en kiosk eller på din närmsta Gina Tricot från och med idag.
.


This post is for my Swedish readers. It’s just a reminder that my 12th column in the magazine Sofis Mode is out today. It’s about adventures.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!