Sandra Beijer

Min första krönika i Metro för hösten är ute idag. Läs här eller här:
→

♡♡♡♡♡♡♡♡
Hon säger det så enkelt. I förbifarten, som att be om en påtår: kan du fylla på här?
Utan att höja ett ögonbryn, utan ens något prövande i blicken berättar hon,

– Jag såg honom på gatan igår. Han drog på en barnvagn.

Jag håller för andan. Måste blunda, ställer ner mitt glas, sväljer två gånger. Sedan svarar jag att det inte är möjligt. Han var ju sexton år alldeles nyss, satt bredvid mig på kemilektionen, orsakade svettningar och andnöd.
Hon skakar på huvudet,

– Det var femton år sedan. Kemilektionerna tog slut.

Jag har ett speciellt fack i mitt huvud för alla de namn som stått med brinnande tusch och inringade i blyertshjärtan i min dagbok. Jag katalogiserar smaker och dofter och sörjer då och då. Har fiktiva altare i särskilda hörn av staden. Där pågår enskilda scener om och om igen, jag kan dem utantill.
Det är gängliga tonårspojkar som skjutit i höjden men inte i vikten än, som lutar sig fram i Gamla Stans gränder och viskar att de förälskade nu. Det är tjugotvååriga indiekillar med svart lugg som beställer McFish på nattöppna hamburgerkedjor och delar med sig av sina pommes frites. Det är trettioåriga art directors som kan koder in till hemliga rum i nattklubbslokaler och tar mig med. Det är korta ögonblick som blivit till skarpa fotografier inuti, de återspelas som på film när jag passerar platserna.

Jag sparar ner dem för att de måste få fortsätta leva. I mitt huvud har till och med de allra olyckligaste uppbrotten ett lyckligt stillastående. Där växer aldrig sextonåriga pojkar upp, där skriver de på samma kemiprov, vänder sig mot mig, fyrar av ett leende.

Så när min vän fyller på sitt kaffe och byter ämne sker ett mycket litet jordskalv på uteserveringen där vi sitter. Hon vet inte om det, men det är min värld som vibrerar. Det är jag som måste strukturera om, byta plats i mitt bibliotek av pojknamn för att en sextonåring jag en gång kände numera drar en barnvagn på en gata här bredvid.

Och efteråt har jag separationsångest i två veckor, vältrar mig i känslan av att låna hans suddgummi vid tabellen av ett periodiskt system, minns exakt hur hans tonårsrygg var kurvad.

Det finns så många parallella världar, sådana som hade kunnat bli. Varje förälskelse är ett frö till ett helt liv med bebisar och sommarställe och nyårsafton på en tropisk ö. Varje ögonkast en lång roman, ett potentiellt lycklig slut.
Och det borde inte vara så konstigt. Jag vill ta tag i min vän och fråga, Varför? Varför är det just kärlek som ska skrivas över och bytas ut? Var i kroppen förflyttas i sådant fall den explosionsartade känslan av en första kyss? Kanske är det inte alls meningen att det ska bli förträngt. Kanske är det meningen att där nya minnen tar vid svajar de äldre lika ståtligt bredvid.

Vi borde bygga altare över hela stan, sörja i alla gränder, nåla upp varenda fjäril i varenda mage och kapsla in i lufttäta lådor. Vad är annars poängen, med allt ihop – med hela livet – om man glömmer bort hur det kändes, egentligen?

.

Translation. A column in the Metro newspaper today. About love.

I Nolita i New York finns det en restaurang som heter Habana. Där serverar de världens godaste majskolvar med någon slags ricotta-aktig ost, massa lime och chili. Åker du till New York är dessa majskolvar absolutement ett måste. Hur som helst, jag funderade på om man kunde göra om denna rätt till en sallad istället, hemma i sitt eget kök. När jag hade funderat klart gick jag och handlade ingredienser och sedan lagade jag detta:

Sandras Habanasallad
Du behöver för två personer:
– Två majskolvar
– Två rejäla nävar bondbönor (eller sojabönor)
– Ett halvt paket bacon (kan bytas ut mot till exempel rostade nötter tänker jag om man inte vill äta kött)
– En halv lime
– En halv citron
– Ungefär en deciliter ricotta
– En halv chili
– Chilikrydda

Gör såhär:
1. Koka majskolvarna i en stor kastrull i fem minuter. Koka bondbönorna i cirka tre minuter i en mindre kastrull. Stek baconet tills knaprig i en stekpanna.
2. Ta av majsen från kolvarna med en kniv. Man får låta majskolvarna svalna lite, och sedan ställer man de upprätt (i en skål är bra så inte majsen skvätter) och drar neråt med kniven. Finns youtube-tutorials om det låter förvirrande.
3. Bryn hackad vitlök, hackad chili, citronzest av en halv citron, saften av en klyfta citron, olivolja och salt i en kastrull. Återanvänd exempelvis kastrullen du kokade bönor i vetja. Lägg i bönor och majs och rör ihop allt i ungefär en minut på ganska låg värme.
4. Lägg upp på ett fat. Bryt över rejäla bitar ricotta och sprinkla över baconet. Ringla över olivolja och pressa över citronsaft och limesaft. Salta, peppra och pudra med chilikrydda.
5. Servera!

Tänd ljus, köp en blomma och bjud någon du gillar. Man kan också addera någonting till salladen förstås, typ kanske kyckling eller vegetariska biffar eller så. Funkar alltså både som en side och huvudrätt liksom.

Efter maten åt vi världsfint godis, så det rekommenderar jag också. Alltså det måste ju inte vara världsfint, vårt råkade bara vara det.

.

Translation. A salad inspired by the Grill Corn Mexican Style at the restaurant Habana in New York.

Nu tar jag min tandvärk under armen, en liten resväska i den andra och springer ut på gatan för att sedan köra ner till gbg med Elsa och Pontus.
För idag börjar ju Way Out West! Jag tänker mig såklart lite vila pga fortf ganska sjuk, men hoppas även på konsertdans, skogsfest, pizza till frukost, hemliga klubbspelningar, nya bekantskaper, efterfest, musikförälskelser och ett tjugofemgradigt Göteborg!
Ungefär så här roligt tänkte jag ha:

Vi ses där!
På lördag spelar jag förresten skivor på Nöjesguidens avslutningsfest på Scandic Rubinen mellan 00-01. Tror att det bara är lista tyvärr, men har du osat så ses vi ju där också.

Här är förresten min Way Out West 2025-spellista om någon kanske missat.

Puss.
.

Translation. I’m off to Gothenburg and the music festival Way Out West today!

Nu när hösten strax är runt hörnet (eller vi har ju såklart sommar i en månad till, men sen så) är det på tiden med ett nytt brevvänsinlägg!
Augusti och september är ju då man brukar äntra nya skolor, nya platser, nya yrken och nya länder. Eller så kanske man stampar på samma ställe men vill lära känna nya människor.
För er som missat mina tidigare brevvänsinlägg går de till såhär:

♡
Skriv en kontaktannons i kommentarerna vad du söker efter (en fikakompis, en bokcirkel, en ny bästis, en brevvän, en basist till bandet, en kompis i london etc etc, ni vet bäst), + var du bor och vem just du är. Glöm inte att skriva din mail direkt i kommentaren och inte bara i själva mail-fältet.
Och du måste ju inte skriva en annons om du inte vill, utan det går ju lika bra att bara läsa andras och höra av sig.
♡

Lycka till! Det är SÅ fint när jag träffar er i verkliga livet och ni berättar om era brevvänner ni har fått genom dessa inlägg! Fy sjutton var flott det är med kompisar alltså.

puss.

ps. håll utkik på himlen ikväll, vi ska få massa stjärnfall.

ps2: oroa er inte om er kommentar inte dyker upp på direkten, då har den råkat hamna i spamfiltret och jag godkänner den så fort jag kan!

Translation. Time for a pen pal post! If you are looking for a new friend, write a little something in the comments what you are looking for (or read the posts) and don’t forget to leave your e-mail as well.

I måndags fyllde jag år. Jag blev uppvaktad med tårta och sång på morgonen och sedan när Magnus gått till jobbet gjorde jag mig fin för dagen. Det blev exempelvis dessa nya örhängen som jag fått av River Island, tack tack!

Jag promenerade ner till biblioteksgatan och Wiener Caféet där jag hade bokat bord för födelsedagslunch! Wiener Caféet är Stockholms finaste café tycker jag, känns som en liten bit av Paris eller New York.

Sju somriga kompisar slog sig ner för att fira mig. Jenny och Sebastian har vi här.

Elsa och en suddig Pontus.

Gustav.

Matilda och alldeles nya Bibi! Sebastian och Matilda har kirrat ett syskon till Morris. Hon blev färdigbakad bara för några veckor sedan. Är inte Bibi typ det gulligaste namnet by the way.

Och så Nina och jag. Så var vi hela lunchsällskapet!

Servitören ställde plötsligt fram prosecco och då var det min mamma som ringt dit och beställt det som en överraskning åt oss. Så fint <3

Sedan kom en stor bukett blommor och då var det min syster Mira som budat dit den! Så himla gullig familj man har.

En pappa och en dotter.

Vi åt olika goda grejer till lunch. Nina åt deras signatursallad med lax och jag åt en mozzarellapaj som inte fastnade på bild.

Sedan fick jag presenter! Av Nina fick jag hela Kristina Sandberg-serien om hemmafrun Maj. Har verkligen velat läsa den så nu är det bara att sätta igång.

Av Elsa, Gustav och Alexandra fick jag bland annat detta kort som passande nog (i och med födelsedag) illustrerande en födelse.

Och inuti paketet låg ett väldigt fint fat.

Av Matilda, Sebastian och Jenny fick jag massa flotta badrumsgrejer. Handkräm, handtvål och doftljus. Badrummet ska nämligen renoveras i september, sedan kommer det bli så fint så fint där. Ni ska förstås få se före och efter.

Vi hade hela stället för oss själva, kanske för att det var måndag och dessutom väldigt varmt utomhus så de som var lediga ville väl hänga ute. Vi satt kvar i ett par timmar och beställde kaffe och kaka också.

Sedan vinkade vi adjö och jag promenerade hem.

Några timmar senare hade Magnus slutat jobbet. Vi gick till Bleck för att äta middag. Bleck är en ganska nyöppnad restaurang precis bredvid oss. Uteserveringen ligger under ett enormt träd så det känns lite som att sitta i en trädkoja.

Trots att klockan var kväll var det fortfarande tjugofem grader i luften.

Jag fick cava och Magnus drack en öl.

<3

Vi delade på tre olika mellanrätter. En råbiff på kalv, primörer med hollandaisesås samt fish n’chips. Här på bilden ser ni råbiff.

Sedan satt vi kvar tills det mörknade innan vi promenerade hem igen.
Klart slut med finfina födelsedagen.

.

Translation. It was my birthday last Monday. I celebrated with fancy lunch at Wiener Caféet with my friends and dinner at Bleck with my boyfriend.